Benen skakar. Organen inne i kroppen darrar. Hjärtat slår stenhårt. Det bränner i huden över hela kroppen. Det tjuter i öronen. Jag är yr 
och svag och har en tjock spänningsklump i halsen. Det känns som om hela kroppen är i obalans – och det är den ju.
Den här vintern har varit svår. Orken har varit på noll. Jag vill så mycket, men får mest ligga på rygg och tänka på allt det där jag vill.
Idag borde jag ha varit till mor och far. Jag har lovat att ta ut mamma på något roligt, aktivera henne lite. Men hur ska jag kunna göra det, när jag inte har orken ens till att aktivera mig själv? Bara resan dit, tur och retur 7 mil, tar mina krafter. Just nu känns det som om alla krafter jag har går till just den där dagen en gång i veckan som jag åker dit. Jag skulle behöva ha lite krafter kvar till att göra något här hemma också.
Det är tur att jag har mitt genlineabbonemang och släktforskningen. Jag ligger i min vilstol med datorn på magen och klickar mig fram i husförhören från anno da zumal. Emellanåt sluter jag ögonen och sover en stund.
