Weltschmerz och Uppdrag Granskning

14 januari 2010

Någon gång per år, när jag är väldigt trött och sliten, brukar jag drabbas av Weltschmerz. Då lider jag med alla människor som är utsatta, gråter, har ont och far illa. Det gör jag visserligen alltid. Men när Weltschmerzen sätter in då gör det verkligen ont i hela mig. Så ont så jag nästan inte orkar bära det!

Igår såg jag Uppdrag Granskning på teven om de nya sjukskrivningsreglerna och om kvinnan som begick självmord på grund av sin utsatthet. Och då började jag undra om det bara är jag i hela vårt långa land som drabbas av den här återkommande åkomman! Den ena högt uppsatta människan efter den andra inom regering, försäkringskassa, näringslivsorganisationer och så vidare, stod där i bild och försvarade reglerna och det de ställer till med bland sjuka och arbetslösa människor. Vart har medmänskligheten och empatin tagit vägen? Den måste ju ha försvunnit totalt eftersom dessa människor inte ens skäms!

Vårt samhälle har blivit så skrämmande kallt!

Var det så här vi ville ha det? Är vi hjärntvättade och lurade?

Skrattar de åt oss nu, politikerna?

Läste dessutom i tidningen att Sophie Stenbeck, dotter till stenrike och avlidne Jan Stenbeck, älskar att ägna sig åt välgörenhet. Bara ordet välgörenhet får mig att må illa! Dessa rika människor som ägnar sig åt välgörenhet… gör de det för sin egen skull eller för andras? Hur tror de det känns att vara i behov av välgörenhet, att vara tvungen att lita till andra människors välvilja?

Välgörenhet skulle inte behövas om de resurser som finns här på jorden fördelades så att alla hade tillgång till det de behöver.

Annonser

Fy skäms!

04 juni 2009

IMG_3086Nu är morsan i mig arg igen!

Jag såg på TV om den mycket svårt parkinsonsjuke mannen, som på order av Migrationsverket skickades till Nigeria och fick utstå ett oerhört lidande, med försämring till följd, under en 25 timmar lång resa, där Nigeria vägrade ta emot honom.

– Det var ingen som brydde sig om jag levde eller dog! sa den svårt skakande mannen efteråt.

Det kan man ju tänka sig själv, hur det skulle kännas. Hur utlämnad och rädd man skulle känna sig.  Alla människor är ju rädda om sitt liv! Alla människor har känslor och de känslorna är precis likadana som de vi alla har, varifrån i världen vi än kommer.

Till Migrationsverkets tjänstemän och politiker vill jag, som en sträng morsa, säga: Fy Skäms! Var inte såna paragrafryttare! Tänk med förståndet! Det finns faktiskt utrymme för det i lagen. Inse att ni har med människor av kött och blod att göra och försök att hitta medkänslan i er! Behandla människor så som ni själva vill bli behandlade!

Och de orden gäller alla våra tjänstemän och politiker i stat, kommuner och landsting! Skärpning! Leta fram medkänslan i er igen och behandla alla som ni själva vill bli behandlade! Annars kan ni baske mig inte förvänta er att bli reko behandlade själva!


Välfärdens kärna = stenhård egoism!

24 april 2009

Jag har länge gått och funderat på vad regeringen menar med ”välfärdens kärna”.

För mig är det solklart att det handlar om att vi alla ska ha det bra. Men vissa uttalanden har fått mig att tro att här ligger det en räv begravd. Det kanske inte är så att alla ska ha det bra, utan bara vissa.

Idag googlade jag därför på orden. Och jag måste säga att det fick mig att skratta. Jag är nog inte så dum som jag trodde. Jag såg att jag precis som många andra har fattat att regeringen leker med ord och hjärntvättar oss med olika mantran. Med dessa ordval och mantran vilseleder de oss på ett mycket uträknat sätt.

Reinfeldt har ju själv sagt att ”jag säger inte allt”. Med ordvalen går det att få oss att tro vissa saker, utan att säga allt. Vi blir helt enkelt grundlurade.

Till välfärdens kärna hör bland annat inte socialbidrag, arbetslösa, sjuka och pensionärer. Till välfärdens kärna hör att göra de rika rikare och de fattiga fattigare. Dit hör att ta makten över massorna genom att urholka arbetsrättslagar och att indirekt tvinga kommunerna att sälja ut alla våra gemensamt ägda kommunala bolag, till privata aktörer med egna vinstintressen. Och allt detta har vi väl ändå sett nog av?! Eller ska vi behöva börja bocka och buga med mössan i handen igen för patron och för allmosor?

Är det inte istället dags att vi börjar inse att vi är beroende av varandra allihop? Att vi hänger ihop. Är det inte dags att plocka fram begrepp som empati och medmänsklighet igen? Och slopa begrepp som ”skyll dig själv” och ”var och en har ansvar för sig själv”. De flesta av oss råkar faktiskt illa ut någon gång under livet och behöver empati, medmänsklighet och hjälp.

I ett samhälle där folk far illa och folk är iskalla mot varandra ökar kriminaliteten. Vill vi det?

Under googlandet om ”välfärdens kärna” hittade jag bland annat den här kärnjämförelsen:

”I ett äpple finns som bekant både ett skyddande skal, rejält med nyttig frukt och så den lilla hårda fruktkärnan. Medborgaren torde därför fundera över hur mycket av skalet, köttet som (M) tänker kassera för att nå den hårda kärnan”.

Att jämföra mantrat ”välfärdens kärna” med ett äpple och dess stenhårda inre del, tycker jag är genialiskt.

Allt från den texten kan du läsa här: http://nerprun.blogspot.com/2009/04/valfardens-lilla-och-harda-karna.html