Plottrigt att sticka till baby

16 februari 2009

img_2250Nu du Isac, kan du få bli varm om öronen, halsen och händerna! För äntligen är babyhjälmen, vantarna och halsduken klara.

Jag trodde det skulle gå fort att sticka såna där pyttesmå saker, men icke! Garnet var tunt, stickorna var tunna och jag stickade och stickade och stickade utan att komma någonstans, tyckte jag.

Jag använde garnet Drops Alpaca – 100 %  mjuk och skön alpackaull av tunnaste sorten. Mönstret till setet hittade jag på www.garnstudio.com och för att Isac är så jättenyfödd så minskade jag ner mönstret till en storlek som inte fanns.

Annonser

Pulsvärmare med pärlor och spets

27 november 2008

img_1805Nu har jag alla julklappar klara! Härligt! De sista julklapparna lade jag ner i lådan alldeles nyss – två par stickade pulsvärmare med pärlor och spets. De ska min svärdotter få. Jag hörde henne prata om att det är fint när såna sticker fram ur tröjärmen och att hon gärna skulle vilja ha ett par svarta och ett par vita.

Mönstret till dem hittade jag på www.nystvindan.se/monster3.htm

Jag fick dock göra om mönstret lite. 66 maskor var alldeles för mycket, i alla fall med garnet Alpacka Drops, så jag lade istället upp 46 maskor. Efter 10 cm ökade jag med 45 maskor till 91 maskor. Då blev de alldeles lagom för en ordinär kvinnohandled. Att trä pärlorna på garnet var lite omständigt. Men resultatet blev bra.

I år har jag nio stycken att ge julklappar till. Vi har bestämt att vi bara ska ge till var och en för högst 150 kronor. Det känns väldigt skönt i plånboken faktiskt. Men däremot är det lite besvärligt rent praktiskt. Vad finns det att köpa för så lite pengar? Lotion? Deodorant? En kalsong? Allting känns så futtigt, när man är van att kosta på.


En hel korg med lovikkavantar!

18 september 2008

 

Det märks att hösten har kommit, för nu sitter jag i soffan igen och stickar lovikkavantar. Jag har fått totalt dille på det. Mest stickar jag till barnahänder, men jag har inte en enda unge i min släkt eller bekantskapskrets att ge dem till, så man kan ju undra om jag har blivit galen. Jag har en hel korg full med lovikkavantar och allihop har jag tvättat i maskinen och centrifugerat, så de har filtat sig och blivit täta och varma. Sen har jag borstat dem ordentligt, så de är härligt mjuka och vackra på utsidan.

De är så roliga att sticka, för det går fort. Trots att jag, för mina onda axlars skull, inte orkar sticka så många varv varje dag, så behövs inte många dagar förrän jag har en vante färdig. Dessutom är de så enkla att göra, så jag kan titta på TV:n samtidigt och då är jag lite social med J (som älskar att se på TV), så då är han nöjd också. Det är många flugor i en smäll. Nu saknas bara ungar att ge vantarna till.