När man är trött behöver man sötsaker…

Efter två födelsedagskalas och en förkylning gör jag inget annat än äter sötsaker. Helt enkelt för att jag är dödstrött och kroppen skriker efter energi.

Alternativet är att sova. Men då skulle jag få sova dygnet runt. För så trött är jag! Det är så när man lider av kroniskt utmattningssyndrom. Man blir in till döden utmattad av ingenting! Och det varar lääääänge!

Jag som inte har haft något sötsakssug alls på lång tid, vill alltså inget annat nu än äta sötsaker. Frukt och grönsaker ska visst hjälpa. Sägs det! Men ack, det hjälper inte ett dugg här! Kroppen fortsätter att skrika efter godsaker hur mycket frukt och grönt jag än stoppar i mig. Och den där vikten som hade dalat så vackert… ja den börjar gå uppåt igen! Om det kan jag bara säga ett ord, men det är för fult för att skriva här.

Eftersom det bär mig emot att köpa godis i affären, gör jag istället mitt eget. Jag inbillar mig att det är åtminstone lite nyttigare. Häromdagen gjorde jag molusker och hör bara här; havregryn, kakao, kaffe! Tre ingredienser som är mirakulöst nyttiga för kroppen! Och ska man tro LCHF- förespråkarna så är ju smör också jättenyttigt, det stimulerar hjärnan på ett alldeles utmärkt sätt och gör en mätt och glad. Så molusker är inte bara godis! Det är nyttigt också! Eller hur? Det är det där med sockret….! Jag kan inte hitta någonstans att det är något nyttigt med det! Men det är tyvärr det och kakaon jag vill åt! Så man får ta det goda med det onda!

Här kommer receptet på molusker (för jag vill hemskt gärna ha någon med mig ner i sockerträsket):

Molusk

200 gr smör, 3,5 dl socker, knappt ½ dl starkt kaffe, 7 dl havregryn, 3 tsk vaniljsocker, knappt ½ dl kakao och cirka 200 gram mörk choklad.

Smula sönder havregrynen och blanda alla torra ingredienser. Rör i det rumsvarma smöret och tillsätt kaffet. Blanda till en jämn smet. Rulla ut degen till två längder och platta till rullarnas undersidor lite så att bitarna kan stå stadigt sedan. Lägg rullarna i kylen och låt dem stelna. Skär dem sedan tvärs över i 15-20 bitaqr. Doppa bitarnas undersidor och en bit upp på sidorna i smält choklad. Lägg dem på galler tills chokladen stelnat. Förvara dem i kylskåp (eller ät upp dom!!!).

Annonser

Nu är det kört igen…

Jag orkar ingenting, är totalt slut! Benen bär mig knappt! Jag mår illa när jag rör mig! Det bränner i huden och värker överallt! Hjärnan är seg som kola! Det susar i öronen och jag hör dåligt. Jag orkar inte ens prata!

Nej, jag har inte feber! Nej, jag är inte förkyld! Det handlar inte om baciller och virus, utan om det jädra utmattningssyndromet igen.

Jag har inte gjort någonting, vad jag vet. Men det var tydligen för mycket ändå!

Jag ligger i min relaxfåtölj och tänker på allting som aldrig blir gjort här! Dammhögarna växer. Tvätthögarna växer. Diskbänken blir aldrig tömd. Det ligger grejer överallt.

Men sängen är i alla fall bäddad!

Nu tänker jag stänga ögonen igen och lyssna på tjutet i öronen!

Ha en bra dag! Och akta er för att bränna ut er!

Fortfarande utslagen

Ligger jag inte i sängen, så ligger jag i soffan. Jag är matt i hela kroppen, hjärtat slår hårt och huden brinner. Jag orkar ingenting!

Och jag som vill så mycket! Det är ju snart advent!

Och alla dessa människor som jag hade tänkt att ta hand om lite grann! Men nu klarar jag inte ens att ta hand om mig själv!

Allting ligger på is (i soffan, tillsammans med mig)… i väntan på att orken ska komma tillbaka.

Jag har börjat förstå nu att det största felet jag gör är att jag oftast tänker; det skulle vara bra för henne/honom och det skulle han/hon tycka om. Och så ordnar jag det för dessa människor.

Men jag glömmer tänka; vad mår jag bra av? Vad vill jag?

Vad jag mår bra av just nu är dock helt uppenbart, även för mig; Vila, sova, vila, sova…

Sen… när jag orkar stå på benen igen… ja då vill jag göra julklappar tillsammans med M (hon som är så rädd för Skrället).

Att det regnar ute gör inte ett dugg just nu – då känns det lättare att ligga här i soffan/sängen!

Utslagen… igen

Ibland är jag bara så otroligt dum! Jag borde ju ha förstått igår när jag var matt i benen att det var dags att varva ner ganska så rejält. Då hade jag kanske sluppit det som jag råkade ut för idag.

Men nej då.. jag bara skrattade åt mattheten och ställde mig och bakade tekakor på 1,5 liter mjölk!!!!

Idag har jag legat i sängen hela dagen. Yr så in i bänken! Och illamående så fort jag rör mig.

Jag hatar verkligen det här! Men det är bara att gilla läget!

Veckans strategi – vila

Egentligen är jag nog ingen strateg. Men sedan jag drabbades av utmattningssyndrom har jag tvingats att bli det. Annars skulle många viktiga saker få hända utan mig.

Till söndag ska vi åka till yngste sonen i Alingsås och det vill  jag inte missa. Så därför har jag, precis som Jönsonligan, en plan.

Så här ser alltså den här veckans strategi ut (och hittills har den hållit):

Måndag – Vila (vilket gick alldeles utmärkt eftersom jag inte orkade något annat).

Tisdag – Besöka mor och far (tog mig både dit och tillbaka). Det var en väldigt genomtänkt strategi att lägga det besöket tidigt i veckan, för det suger tyvärr ur mig väldigt mycket kraft.

Onsdag – Vila (bara skalat lite äpplen med Moster Huldas äppelskalare och hängt på tork, har svårt att se äpplena ligga och bli förstörda. Det är ju mat!).

Torsdag – Rulla chokladbollar till sonen, sittandes vid köksbordet. Sedan vila.

Fredag – Baka hallongrottor till sonen. Resten av dagen vila.

Lördag – Vila.

För en sån som mig innebär vila även att inte prata i telefonen (att prata innebär att jag måste koncentrera mig och det tar krafter), inte träffa någon, inte ha radion eller teven på, röra mig sakta, inte gå ens en stillsam promenad för till och med av det blir jag totalt utpumpad när jag är inne i sämre perioder. Ibland klarar jag inte ens av att läsa veckotidningar, för i dem hoppar man ju från ämne till ämne på varje sida och mår jag sämre går då hela stressmaskineriet igång på högvarv inne i mig. Då är det bättre att ta till en bok.

Ja, det är en underlig åkomma det här. Men det är skit samma! Man lär sig att leva med det! (Det vill säga om man får vara ifred med sitt liv och ingen drar och sliter i en. ”Utanförskapet” är liksom att föredra om man ska få någon slags kvalitet på livet och överleva.)

Och nu till chokladbollarna…

Det är så tungt!

Hur länge ska det ta den här gången innan världen slutar snurra?

Ibland tänker jag att; jag orkar inte längre!

Ibland är krafterna så totalt bortblåsta och symtomen så besvärande, så jag tappar livsgnistan! Så är det nu!

Jag vet att mina gamla föräldrar sitter och väntar på mig. Och jag tar mig inte dit! Jag vet att de behöver mig. Och jag kan inte hjälpa dem! Jag kan inte ens hjälpa mig själv! Och jag hatar det!

Minsta lilla orosmoment som dyker upp på min himmel fördjupar besvären. Och det får mig att känna mig som en B-människa. Varför tål jag inte lite oro och lite motstånd? Kanske för att jag har fått ta mer än jag har orkat redan! Det var ju därför jag brände ut mig! Jag har kämpat över min förmåga sedan jag var liten. Jag har varit så duktig, ”en drömmedarbetare” skrev min chef i mitt betyg. En dröm för andra och en mardröm för mig själv! (Och en mardröm för samhället! Såna som jag ska svältas ut, ska skämmas ihjäl, ska känna sig som en börda – och det gör jag, samhället har lyckats med sina intentioner!)

I tio år har jag levt med det här eländet! Och jag vänjer mig aldrig!

Förmodligen tar jag mig igenom det den här gången också. Men det är tungt, så himla tungt!

Stampade lingon…

 Skogens guld från en dam med ett hjärta av guld!

 I sjutton år bodde vi grannar, E och jag. Nu bor hon i skogarna långt uppe i norra Värmland och jag bor i södra Värmland. Men de där sjutton åren satte sina spår. De blev som en familj för mig, hon och hennes man och barn. Hon har alltid lånat ut sina barn till mig. De är lite grann mina och hör fortfarande till min barnaskara. Och jag vet att hon alltid finns där för mig, liksom jag finns för henne.

Hon har stöttat mig i mångt och mycket. Men det hon gjorde för mig när jag trillade ihop och blev akut sjuk av utbrändhet – det glömmer jag aldrig! Hon kom varje morgon klockan åtta när J åkte till jobbet och satt vid min sängkant till fem på eftermiddagen när J kom hem igen. Hon satt där i en stol och läste och höll sin hand på min fot för att dämpa min ångest. Hon lugnade och tröstade. Hon spelade klassisk musik för mig och hon lärde mig att meditera.

Idag ringde hennes son.

– Jag har med mig lingon till dig! Jag kommer alldeles strax!

Två fulla hinkar hade hon plockat åt mig, E!

Men jag såg bara den första hinken, när den leende sonen klev in genom min dörr. Så skymtade jag något bakom honom. Och där kom hans pappa med en  hink till! Jag blev så totalt överraskad av att se honom. Det var så länge sedan och jag hade inte anat att han var med. Han hade sina arbetskläder och en keps på sig. Och han var mig så välbekant! Denne man har så många gånger kommit in till oss med fisk han dragit upp ur sjön och sedan rökt till fulländning. Jag blev alldeles varm på insidan och fick tårar i ögonen när jag såg honom. Då, när jag reagerade så, gick det verkligen upp för mig hur mycket den familjen betyder för mig!

Hinken, som sonen ställde ner vid mina fötter, hade lock. Jag öppnade locket och utbrast:

– De här lingonen är stampade va?

E:s man nickade. Men sonen tittade förfärat på lingonen.

– Har hon trampat i dom?

Visst, jag tror verkligen att E skulle kunna trampa i lingonen om det behövdes. Men den här gången hade hon använt en stöt av något slag, typ en sådan man mosar potatis med. Hon lärde mig något alldeles nytt när hon var hos mig häromdagen. Nämligen; stöter man lingonen så de vilar i sin egen vätska, så konserverar de sig själva. Det är bara att sätta på ett lock och ställa dem svalt. Sedan skopar man upp lingon när man behöver. E gör så varje höst och låter hinken stå i farstun. De håller sig utan problem hela vintern.

– Så gjorde de alltid förr! sa hon och var förvånad över att jag inte visste det.

Nu har jag hinken med stampade lingon stående på glasverandan. De andra bären har jag fryst in. Jag hade inte kraften att ta hand om dem idag. Jag har varit totalt utmattad, illamående, yr och haft hjärtklappning hela den här veckan. Nu är det bara vila som gäller!