Fru Doktorinnans hatt har blivit min

Antik- och Samlarmässan i Värmlands Nysäter – denna årliga sommarmarknad kan jag bara inte vara utan. Och jag besöker den alltid tillsammans med min svärmor. Vill någon mer följa med så får de, men svärmor och jag är grundkonceptet. Jag fasar för den dag hon säger att hennes knän inte orkar längre. Det skulle inte bli detsamma utan henne!

I söndags var det dags igen och då mådde svärmors knän ganska så bra, men vädret däremot var inte så roligt. När vi åkte hängde regnet i luften. Men när vi kom fram, ja då började det strila i eviga, jämna strålar ner från himlen. Våra jackor med huvor räckte plötsligt inte till. Vi blev blöta om axlarna, rakt igenom jackorna. Det var då svärmor gjorde sitt bästa fynd någonsin på den marknaden (enligt mig). Hon lyckades få tag i två paraplyer till den överkomliga summan av tjugofem kronor per styck. Sen besvärade inte regnet oss mer. Möjligen besvärade våra paraplyer andra marknadsbesökare. Dessa tingestar är ju så behändiga att sticka i skallen på folk, så de flyttar på sig.

Svärmor gjorde ytterligare ett fynd – en liten dessertallrik för 25 kronor. Hon hade nyligen haft isönder exakt en sådan.

Själv införskaffade jag en jättefin tekanna (för Rooiboste, för det gillar jag) nedprutad till 50 kronor, en gammal Rörstrandskaffekopp från början av 1900-talet för 50 kronor, med fat som är ämnat att dricka kaffet på, samt sex ”spetsiga” dessertskedar till J för 30 kronor. J är nämligen rätt kinkig när det gäller sopp- och dessertskedar. De ska inte vara rundade i framkanten på skeden utan spetsiga, för då passar de bättre i munnen anser han. Jag för min del föredrar de rundade, men jag är en snäll hustru och tillgodoser även hans behov… emellanåt.

Förutom det införskaffade jag mig en ny damhatt till en kostnad av 100 kronor. Denna hatt har burits av ingen mindre än doktorinnan i Forshaga. Vem nu det var? Fast det skiter jag ju egentligen i, jag tycker bara det låter flott! Det är nämligen dags att byta ut min gamla skrålla, som jag haft på våra tantträffar i många år. Jösses vad de andra tanterna kommer att bli avundsjuka när jag kommer i denna tingest!

Dessutom hittade jag en vit jättefin linneduk i storleken 110 x 110, för endast 50 kronor.

I över två timmar gick vi där i regnet och tittade på allt, varenda liten grej, svärmor och jag. Hade det inte regnat så, så hade vi tagit en tur på Vikingamarknaden också.

Men snälle nôn får han inte tråkigt snart

Det är jobbigt med semester. Vi sitter här hela tiden och väntar på att J ska få tråkigt!

Han ligger i hängmattan… han sitter i stolen på altanen… han ligger i hängmattan… han sitter i stolen på altanen… Och jag springer upp och ner i trappan, målar lite på ett fönster, rycker lite ogräs, läser lite i en bok… och emellanåt springer jag ut till honom och frågar och får ständigt samma svar:

– Nej, jag har inte tråkigt än!

Han vilar, stressar ner. Det är det man ska göra när man har semester. Han har gjort klart för mig att färdigvilad är man inte förrän man har tråkigt. Han sitter och stirrar rakt ut i trädgården och låter tankarna fara som de vill. När han ligger i hängmattan stirrar han på molnen. Men tråkigt har han inte… inte än!

Jag bara väntar och väntar på att han ska få tråkigt. För då ska vi göra något… något roligt… något som man gör på semestrar!

Så plötsligt dyker A-M och S upp. J reser sig ur hängmattan. Vi pratar, skrattar, grillar, pratar och fikar. Sen åker de vidare hem till Oslo. Och J lägger sig i hängmattan igen. A-M och S bröt tristessen, så nu kommer det förmodligen att ta ännu längre innan J har tråkigt. Under tiden springer jag upp och ner i trappan, målar lite fönster, läser lite bok, väntar, frågar, rycker lite ogräs…

Hur länge tar det innan en man i sina bästa år blir utvilad och får tråkigt egentligen? Hur länge till måste jag vänta? Timmar? Dagar? År?

Kanske är det ändå ett tecken på att han börjar få liiiiiite tråkigt när han börjar fundera på att skicka ett retsamt sms till mellansonen och säga till honom att han måste med oss på vikingating till helgen – för det vet vi ju att han rakt inte vill. Han var med förra året och ett surare ansikte har sällan skådats på ett vikingating minsann! Han orkar dock inte skicka iväg det där sms:et, så jag antar att jag får vänta ett tag till.

På semester söderut

Jag och J har varit på semester söderut… i… hrmmm… Alingsås!

En mycket vacker liten stad faktiskt! Där det går alldeles utmärkt att bada i sjön Mjörn… och det gjorde jag…! Det var varmt och skönt i vattnet, men ändå svalkade det så härligt! Alldeles perfekt för en svettig dam i sina bästa år!

Vi ville förändra saker och ting i vårt liv, J och jag. Vara lite äventyrliga! Vi började redan på vägen ner. Istället för att rasta i Brålanda på Rasta, slog vi till och rastade före Rasta, på Dalslands Glashytta! Det var ett härligt och stimulerande äventyr!

Inne i hyttan kunde man se glasblåsaren i full aktion. Alla hans otroligt vackra verk fanns till salu på hyllor i butiken… glas av alla de slag, karaffer, vaser, skålar…

Därifrån vandrade vi sedan över till nästa stuga för kaffe, en mandelmazarin, kladdkaka med vispgrädde (till mig) och lokalt pressad äppelmust.

Myyycket bättre än Rasta, om ni frågar mig!

I Alingsås tog vi in på ett medelklasshotell – det vill säga hos yngste sonen och stämpeln medelklass fick detta hotell på grund av disken som jag fick ta hand om. Men hotelldirektören var av toppklass däremot. Han tog oss med ut på en nattklubb där vi fick sitta på den svala balkongen och äta lammfärsbiffar. Efter doppet i Mjörn blev det sedan glassbutiken och kulglass i ”hembakade” glassrån. Wienernougat och Himelsk Röra för mig och bland annat lakrits och hallon/persika för J och sonen. Detta sittande på trappan ner till vattnet på Alingsås torg under en strålande och mycket värmande sol och med en hel del funderingar över denna vår svenska potatisstad. Det var nämligen härifrån som potatisen på sin tid vandrade ut över Sverige.

Dagen därpå blev ännu äventyrligare. Vi bröt alla våra barriärer, J och jag, när vi tog bilen och åkte ännu mer söderut för att för allra första gången besöka shoppingens Mekka i Sverige – Ullared!

Men på vägen dit gjorde vi några avstickare till underliga platser så som Sexdrega, Holsljunga och Älvsered.

Utanför Holsljunga finns en sjö, som drabbats av en farlig jätte… några bevis för detta har jag inte, men jag såg ju trots allt spåren efter honom. Han hade kastat mängder av jättestora stenar i sjön, så många så man i princip kunde hoppa från sten till sten runt om i hela sjön. Bilden här intill visar bara utkanten av detta och är långt ifrån rättvisande.

Så kom vi till Älvsered och Café Kringlan. Räksmörgås och något drickbart stod på önskelistan och den uppfylldes till vår stora belåtenhet. Som grädde på moset vandrade en mycket underlig varelse in på caféet när vi satt där. Först trodde jag det var Bergakungen. Men J påstår att det var ett danskt, turkost UFO. Han hade stort skägg, en stor guldkrona på huvudet, en turkos lång kaftan med ett brett guldbälte i midjan. Och han pratade danska. Jag tappade en räka av pur förvåning när han klev in! Just då började det regna som det aldrig har regnat förut, så vi kunde inte heller rymma ut ur caféet för att undkomma denna underliga varelse. Vilket ju var tur, för då kunde vi studera honom ingående istället. Han slog sig ner hos en kaffedrickande dam, som visade rumpan. Hon hade kommit i en mercedescabriolet av nyare modell och hon fick i samma stund som kungen kom in i caféet rusa ut med sin fjärrdosa för att hissa upp sufletten. Denna dam kände alla på caféet, utom oss.

Efter en stunds studerande av den märklige mannen i kaftan och guldkrona såg jag att han hade ett A4-papper hängande i bältet. Det jag kunde urskilja på avståndet mellan oss var bara två ord; Forelesning och UFO!

När jag gick fram till fönstret fick jag se det fordon han hade kommit i. Många underliga saker stod att läsa på denna bil och allt handlade om andar och ufon.

Efter denna märkliga upplevelse for vi vidare mot shoppingens Mekka, där vi alltså aldrig har varit förut.

Redan på parkeringen där tappade vi – åter igen – våra små värmländska hakor.

Parkeringen var ett jätteområde, totalt smäckat av p-platser, där inte en enda var ledig. Vi cirklade runt runt runt i en halv evighet, bland mängder av andra bilar som cirklade runt runt runt i en halv evighet. Sökande, nosande i hasorna på folk med fullastade kundvagnar på väg till sina bilar… kanske kanske skulle de åka sin väg och lämna en plats till oss… men nej, de packade ur sina vagnar och vandrade tillbaka in i detta Disneyland av shopping. När vi nästan var på väg att ge upp råkade vi stöta på en tom p-plats, allra högst upp vid bergskanten, intill en toalett.

Lyckan var gjord! Och vi kunde vandra in i shoppingland.

– Det är ju precis som innan man går in i Disneyland i Paris! sa J med förvåning i rösten.

Och det var det verkligen – som ett tivoli fyllt av människor, lotteristånd och små förbutiker.

”Vi önskar dig en härlig shoppingdag!”. Ja… hmmm… härlig och härlig! För mig slutade det nästan i tårar! Men jag blev räddad av J, så tårarna kom av sig innan de hann rinna över ögonkanterna.

Inne på Gekås var det människor överallt, varor överallt, vagnar överallt, springande barn överallt… ja det var allting överallt. Genom att titta på bokstäver och siffror uppe i taket skulle man lokalisera sig. Men inte hjälpte det lilla virriga mig.

Folk gick fram till schampohyllan och drog med armen över den så allting på hyllan for ner i kundvagnen – schampo för ett helt år till ett billigt pris! Och där var direkt kostnaden för resan betald! Jag gick förvirrat fram till hyllan med fryspåsar och plockade försiktigt åt mig två små förpackningar om 40 påsar vardera. MESIGT!!! Det syntes lång väg att här var jag novisen bakom spisen!

Sen hamnade vi bland damkläderna! Då sa J:

– Här kan du gå omkring själv! Jag går och kollar på någonting roligare!

Och så försvann han! Jag kände mig som om jag blev lämnad ensam mitt ute i storskogen utan kompass! Men som ett modigt lejon klämde jag mig trots det in bland galgarna och började botanisera. Efter 45 minuter hade jag hittat fyra par trosor! I vagnen hade jag alltså fyra par trosor och två paket fryspåsar! Alla andra hade råge på sina vagnar. DESSUTOM var jag totalt utmattad, jag visste inte vad som var norr och söder och jag ville bara gråta. Det var ljud överallt! Ur högtalarna skrek ideligen en kvinnoröst ut namn och utseende på barn som hade försvunnit. Vart jag vände mig stod det en man och hängde (ivägen) över en kundvagn och väntade på sin livspartner. Överallt sprang pappor omkring och busade med sina barn bland galgar och hyllor, för att underhålla dem medan mammorna shoppade och shoppade och shoppade.

JAG VILL GE EN STOR ELOGE TILL ALLA DESSA ÄKTA MÄN, SAMBOR OCH POJKVÄNNER! DE VAR HELT OTROLIGA SOM TÅLMODIGT GAV SIG IN I DETTA SHOPPINGHUS FÖR SINA TJEJERS SKULL! DET ÄR KÄRLEK DET!

Då, när jag stod där under G6 och var på väg att börja gråta av utmattning och vilsenhet, ringde J! Jag tänkte att nu säger han väl att han står under Ö77 och att jag ska gå dit och DÅ börjar jag verkligen att gråta, för var är Ö77 och hur tar jag mig dit!

Men han sa:

– Var är du?

– Under G6, svarade jag.

– Stå still så kommer jag dit!

Då älskade jag J mer än jag någonsin har gjort i hela  mitt liv (tror jag)! Jag behövde inte gå någonstans. Jag kunde stå där i hela min utmattning och så kom J på sin springare och svepte iväg mig ut till räddningen, till friden långt bort från allt kaos och all hysteri.

Och precis så blev det!

Med ett glatt leende drog han iväg med mig till lakanen och handdukarna (för det var sånt jag skulle ha). Sen bar det vidare till kassorna, där han packade ner varorna i gula kassar och drog ut allt ur Köp-Mekka (inklusive mig)!

Nu har jag varit där… och jag ska aldrig tillbaka… tror jag… !

Väl hemkomna till vårt logi bjöds vi på skivade jordgubbar och kiwifrukter med vit chokladsås. Himmelskt! Sen bar det av till lyxiga Nääs Fabriker för en fin, god och välbehövlig middag i lugn och vacker miljö. Vill bara meddela att vi fick smyga in, för just då pågick inspelning där av Ensam Mamma Söker.

Sista dagen på vår sydliga semester tillbringade vi i Marstrand, sonen, J och jag. Det första vi drabbades av där var en securitasvakt som alldeles gratis gav oss en historielektion. Medan hans kompanjon tömde parkeringsautomaten på pengar, berättade han om fästningen på Marstrand, om krigen, om själva ön Marstrand, om att bara några enstaka boende har tillåtelse att ha sina bilar på ön, om var man ska bada, om den enda två meter breda sandstranden och att man kan promenera runt hela ön. Dessutom fick vi veta att Tjörn har ett alldeles förträffligt akvarellmuseum.

Marstrand var verkligen alldeles sagolikt vackert… och hett! När vi klev av färjan var det första vi ville ha något drickbart. Men när sonen klev uppför trappan till en affär och lyfte blicken stirrade han rakt in i en jättestor rumpa.

– Åh fy fan! utbrast han förskräckt och ryggade tillbaka.

Damen som stod där framåtlutad och visade rumpan reagerade inte alls. Hon fortsatte att stå framåtlutad och visa rumpan. Så sonen fick ta mod till sig och kliva på ändå.

Vi vandrade runt i Carlstens fästning och bland gatorna i den lilla idylliska staden. Vi tog även en promenad bland klipporna vid stranden. Och vi åt pizza och lax under ett stort träd på ett torg, där vi blev serverade av en engelsman som inte kunde svenska.

Jag njöt verkligen av varenda sekund under denna vår lilla svemester! Till och med när jag stod under G6 och var nära att brista ut i gråt! Jag tror banne mig jag har börjat lära mig att leva i nuet, att studera min omgivning med öppen blick och att njuta av det jag ser och upplever!

Hallen full av skor

Härligt! Härligt! Det är så här det ska se ut – hallen full av skor! Men inte mina och J:s skor! Utan skor tillhöriga våra barn och deras respektive!

Vårt hus har under den senaste veckan varit invaderat av hemvändande, semestrande flickor och pojkar. Vi har umgåtts. Vi har grillat och pratat och spelat spel. Och jag har njutit av varenda sekund! Jag har stundvis blivit sittande och bara tittat på dem med ett fånigt, lyckligt flin i ansiktet.

Nu har alla återvänt till sitt och J och jag är ensamma hemma igen. Igår var vi och shoppade nya shorts åt J och då hände något mycket märkligt! Jag mötte min tvilling!

Jag rundade en pelare inne i herrbutiken och var på väg att återvända till det håll i affären jag kom ifrån. Då kom i samma fart som mig en människa stormande emot mig. Vi tvärnitade båda två för att inte stöta ihop. Jag började högt och ljudligt säga ursäkta, men kom av mig när jag såg att hon hade en precis likadan jumper på sig som jag hade – rosa med vita prickar. Jag höjde blicken mot hennes ansikte och blev så häpen så jag tappade hakan. ”Vad lik mig hon är”, tänkte jag. Och så nästa tanke när ögonen hade slutat snurra i skallen på mig; ”Men det är ju jag!”.

Jag hade gått snett in, rakt mot en jättestor spegelvägg. Jag frustade av skratt när jag backade bort från spegelväggen. Jisses vad blåst jag blev!

Syskon har jag och vi är ganska lika. Men någon tvilling har jag aldrig haft förut. Det kändes väldigt häftigt att för några sekunder i sitt liv ha en sådan.