Inte glad

Neej… det är jag inte!

Emellanåt blir jag så in i bänken dödstrött på att ha så dåligt med ork och kraft. Så gott som all kraft jag har nu går åt till mamma och pappa.

Vi har flyttat mamma till ett demensboende och jag följer med pappa dit flera gånger i veckan. Sen sitter jag här i min fåtölj och är urtrött och bara tittar på allt som jag vill ha kraft till… städa… plocka upp äpplena i trädgården… tvätta bilen (när i himlens namn gjorde jag det sist?)… stryka (herregud det ligger ju skjortor i stryktvätten sen i vintras!)… jag vill ha tid och ork med svärmor också, jag saknar henne… å jag vill orka ut och plocka kantareller… och åh va mycket flaskor jag har att panta och köra till glasåtervinningen… och så mitt uppe i allt ringer telefonen och jag vill ha ork att prata i den, men det har jag inte så den får ringa och ringa och ringa, utan att jag svarar.

Det bränner i huden, det susar i öronen, tårarna rinner okontrollerat av trötthet (inte lessengråt), lätt yr som en sjöman nyligen landstigen efter en lång sjöresa, hörseln fungerar inte (eller jo, den fungerar men hjärnan förstår inte vad den hör så det tar ett tag att fatta)… och det gör ont i ryggen också av allt sittande… jag behöver motionera, röra på mig… jag vill ha ork till det också!

Fast å andra sidan finns det de som har det myyycket myyycket värre! Så jag ska inte klaga… för det har jag ju redan gjort nu!

Förståndig GPS

Äldste sonen tog motorcykeln till jobbet. Han skulle precis parkera den utanför sin arbetsplats, för att göra sin första arbetsdag efter en lång semester, när plötsligt GPS:en i hans ficka utbrast; VÄND SÅ FORT SOM MÖJLIGT!