Grisigt värre…

27 november 2009

Jag är spruträdd! En riktig fegis! Trots det har jag tagit sprutan mot svininfluensan! Det gick så fort så jag hann inte riktigt med!

Faktum var att jag trodde att jag skulle komma undan, att jag skulle få dra på det ett tag till och inte behöva fundera på vidriga grissprutor än på länge.

J vaccinerade sig för en vecka sedan. Han har astma och tillhör därmed en riskgrupp. Att han skulle vaccinera sig var liksom självklart.

Men jag tillhör ingen riskgrupp och med tanke på min aktningsvärda ålder, så skulle så gott som hela Sverige hinna vaccinera sig innan det blev min tur. Men så plötsligt var alla barn och riskgrupper färdigvaccinerade här i vår kommun och sprutorna började den här veckan stickas i friska personer under 40 år. Jaha, tänkte jag, nu börjar det närma sig, om ett par veckor är det säkert min tur. Än kunde jag dock ta det relativt lugnt och behövde inte tänka på den otäcka sprutan, som vad jag har hört kan få folk att gå baklänges, tappa smak- och luktsinnet, bli dödssjuka och få ont i varenda led och muskel i hela kroppen.

Fråga mig inte vad som hände, men dagen därpå hade de ändrat direktiven och plötsligt skulle alla under 60 år vaccineras!

Då började jag darra på insidan! Av rädsla för sprutan! Och av vånda för att jag måste ta ett beslut!

– Inte behöver väl jag vaccinera mig, sa jag till J. De flesta har ju redan vaccinerat sig och vem ska då smitta ner mig och vem skulle jag kunna smitta!

Jag hoppades att J skulle hålla med mig. Men han sa bara kort:

– Jo gå iväg du! Tänk på J!

J, yngste sonen har astma. Han har inte vaccinerat sig och han kommer hem till jul. Det argumentet var bra. Det var bara att ta på sig skorna och gå.

Men jag hade ju sett bilder i tidningen på köer som var kvarterslånga och tänkte i mitt stilla sinne att det nog skulle vara såna köer vid vår vårdcentral också. Eftersom jag hade en annan tid att passa, skulle jag naturligtvis bara vända och gå hem när jag såg kön och därmed kunna skjuta upp sprutandet till nästa vecka. Men inte ens där var gudarna med mig!

Det fanns ingen kö! Det satt fem sex personer på stolarna i väntrummet. Och de försvann på ett litet kick. Innan jag visste ordet av satt jag i sprutrummet och sköterskan nöp tag i skinnet på mig och stack in sprutan!

Jag förstår inte varför jag ska vara så rädd för sprutor. När jag vet att det inte gör det minsta ont. Jag kände ingenting! Och jag går inte baklänges och har inte förlorat lukt- och smaksinnet. Men jag har haft ont i armen i natt!

Men nu är jag som vanligt igen! Och det känns så himla skönt att ha det gjort. Nu behöver jag inte vara rädd för den jädrans sprutan längre.  

Och inte behöver jag vara rädd för grissjukan heller! Hah… ingen 40-gradig grisfeber här inte, ingen grisrethosta, ingen grislunginflammation och inga grisigt sönderhostade revben för min del inte! Bara ingen hostar grisbakterier på mig den närmaste veckan alltså…


Lite lycka…

25 november 2009

Vad sägs om lite lycka så här i regnrusket?


Mosskrans på dörren…

24 november 2009

I brist på enris tar man mossa… eller vad man nu tar!

Jag brukar göra dörrkransen till advent av enris. Men i år har jag inte hunnit ut och skaffa något sådant än. Däremot hade jag en påse med mossa. Och ett dekorationsäpple. Och ett rött band.

Det fick bli en väldigt provisorisk dörrkrans. Jag hoppas jag hinner göra en ny, RIKTIG dörrkrans innan jul. I så fall får mosskransen flytta till dörren till glasverandan.


Livet är vackert – om du vill…

22 november 2009

 IMG_3887

Det är du själv som bestämmer hur livet ska vara!

Men här kan du få några råd av mig: 

Så som du vill att andra människor ska vara mot dig, så ska du vara mot dem!

Vill du bli älskad, älska!

Vill du bli accepterad för den du är – acceptera andra som de är!

Vill du inte att människor ska döma dig för saker de inte vet någonting om – döm inte andra!

Inbilla dig inte att du vet hur människor mår på insidan, genom vad du ser på utsidan! Du vet ju själv att andra ingenting vet om din insida, hur du egentligen mår och känner. Så döm inte!

Vill du ha uppmuntran och stöd – uppmuntra och stöd andra!

Du kan inte förvänta dig någonting av någon annan, som du inte själv är beredd att ge!

Det är du som bestämmer över dina tankar och det är dina tankar som gör dig till den du är och till hur du upplever ditt liv!

Tänk med hopp och glädje! Tänk vackra tankar! Tänk goda tankar! Tänk gott om andra! (Men låt dem leva sina egna liv. Gå inte och vänta på att de ska ge tillbaka det du har gett till dem. Det du ger till en människa kanske du får tillbaka av någon helt annan. Så ta emot där du får istället och ge av hjärtat utan att förvänta dig något tillbaka. Då slipper du bli bitter. Av bitterhet blir nämligen ingen människa vacker.)

Välj att se det som är bra i ditt liv och var glad och tacksam för det!

Sorg och elände kommer du aldrig ifrån, men du väljer hur mycket energi du ska lägga på det!

 

 


Även surdegen är utslagen…

17 november 2009

Och så dog min surdeg också… eller vad den gjorde! Den började lukta ammoniak! Så nu är den också utslagen! Fast i rabatten utanför dörren!


Fortfarande utslagen

17 november 2009

Ligger jag inte i sängen, så ligger jag i soffan. Jag är matt i hela kroppen, hjärtat slår hårt och huden brinner. Jag orkar ingenting!

Och jag som vill så mycket! Det är ju snart advent!

Och alla dessa människor som jag hade tänkt att ta hand om lite grann! Men nu klarar jag inte ens att ta hand om mig själv!

Allting ligger på is (i soffan, tillsammans med mig)… i väntan på att orken ska komma tillbaka.

Jag har börjat förstå nu att det största felet jag gör är att jag oftast tänker; det skulle vara bra för henne/honom och det skulle han/hon tycka om. Och så ordnar jag det för dessa människor.

Men jag glömmer tänka; vad mår jag bra av? Vad vill jag?

Vad jag mår bra av just nu är dock helt uppenbart, även för mig; Vila, sova, vila, sova…

Sen… när jag orkar stå på benen igen… ja då vill jag göra julklappar tillsammans med M (hon som är så rädd för Skrället).

Att det regnar ute gör inte ett dugg just nu – då känns det lättare att ligga här i soffan/sängen!


Dancing with myself…

15 november 2009

Jag bara älskar den här låten! Den gör mig glad!