Delivery!

11 september 2011

Det smällde i ytterdörren, sen kom det, ropet, nerifrån hallen;

-Delivery!

Ja, det är klart jag trodde det var sprit… hembränt… i en femlitersdunk! Det är då man ropar delivery! Åtminstone hos oss! Men det har bara hänt en gång och då blev jag riktigt, riktigt arg!

Det är många år sedan. Jag satt vid köksbordet. In genom ytterdörren klev en av pojkarnas vänner med en plastdunk i handen. Han tog tag i dörren ner till källaren (där vi har en liten lägenhet och äldste sonen då för tiden huserade), såg mig i ögonen innan han försvann utför trappan och sa just;

– Delivery!

Samtidigt som han snabbt höll upp och skakade lite på en plastdunk.

Aha, tänkte jag, den kloka modern, rökgas till rökmaskinen! För äldste sonen brukade arrangera diskon ibland och då hade jag sett att han hade rökgas i en 5-liters plastdunk. Jag vet inte vad det var som sen fick mig att fatta misstankar om att det kunde vara något annat i dunken. Men när misstankarna dök upp började en mycket svår eftermiddag och kväll.

Det visade sig nämligen att dunken innehöll hembränd sprit… stark sprit! Som den mycket stränga moder jag var beslagtog jag genast dunken. Under det att äldste sonen högljutt protesterade och mellansonen förskräckt kröp ihop i soffan. Det var nämligen de två som skulle ha spriten. Jag gömde dunken i ett gammalt skafferi. Äldste sonen for runt och letade i hela huset, men hittade ingenting. Arg som ett bi klargjorde han för mig att han minsann hade betalat 500 kronor för dunken. Och jag i min ilska slet fram en femhundring ur plånboken och röt;

– Här! Nu är den min! Nu kan jag göra vad jag vill med den! Och jag ska minsann hälla ut den i slasken!

Men när jag några dagar senare stod där vid slasken och skulle hälla, så slog snålvargen ner i mig. Jag hade minsann betalat 500 kronor för skiten och att hälla ut 500 kronor i slasken… näej! Jag bar upp dunken till min klädkammare och gömde den längst in bakom en byrå. Sakta men säkert har innehållet i den under åren sjunkit och för någon månad sedan tog jag det sista ur den. Men jag har inte supit mig full på den starka varan… jag har gjort ingefärstinktur, som jag använt för min kassa mage… och så gjorde jag whisky av en del också, som jag gav till min bror… men han tyckte det smakade rävgift så den delen hamnade faktiskt i slasken.

Så när M och K stod där nere i hallen ocoh skrek ”Delivery”, ja då trodde jag att jag skulle få mer sprit till mina tinkturer!

Istället fick jag mängder av nyplockad svamp… kantareller och trattkantareller! Gissa om jag blev glad! Det var mycket trevligare än hembränd sprit!

Jag älskar att plocka svamp och fylla frysen med. Men i år har jag, till min sorg, inte klarat av det där plockandet, för min rygg är totalt kass. Häromdagen var jag till kiropraktorn. Han knäckte mig rejält i ryggen och nu går jag här som en värkbruten gammal gumma och gnäller. Mina muskler gillar inte sånt där knäckande och masserande, men jag hoppas att ryggraden gjorde det och att jag så småningom ska bli som en ny människa… vig och graciös!

Annonser