27 december 2010

Årets Jultomte 2010

 

 

…ja, alltså hemma hos oss!

Årets jultomte verkade faktiskt helt galen! Han kom inhoppande i köket som en studsboll och for runt mellan väggarna som ett jehu! Och sen gjorde han ”dretfinger” åt mig! DESSUTOM snodde han julklappar för oss allihop. Han lade dem i smyg längst bort på bordet och tänkte ta dem med sig hem till Rouvaniemi eller var han nu bor. Som tur var hann vi stoppa honom.

Och under hela tiden som den där jädrans Tomten härjade vilt med oss, satt min bror på skithuset! Han kunde ha behövts ute hos oss, för att stoppa den vilda Tomten. Men nej då, han kom inte ut från hemlighuset förrän Tomten hade gått! Och då verkade han myyycket förvånad över att han hade missat Tomten!

Hur Tomten än var i år, så var det trots allt tur att han kom. För lilla yrhättan satt så ledsen på kökssoffan, när jag hade talat om för henne att det nog inte skulle komma någon Tomte i år.

Nu är julen över för denna gång. Nu väntar nyårsfesten. Fast innan dess kommer det två mycket jobbiga dagar. Först ska min mamma köras till korttidsboendet (och det är slitsamt) och sen ska C begravas (och jag är rädd att jag ska gråta och det vill jag inte).


Inget trassel med julgransljusen här inte

20 december 2010

Hah… i år överlistade jag de trasslande julgransljusen! Inget trassel med sladdar och ljus för min del inte!

Förra året fick jag nog efter att ha krupit omkring på golvet i evigheter och försökt trassla allt tillrätta när ljusen skulle i granen! Så jag lät ljusen sitta kvar i granen när den plockades bort. I år var det bara att dra granen ur påsen, ställa upp den och sätta i kontakten… och vips!.. så lyste den så fint! Jag kommer aldrig mer att plocka ur ljusen, det är då ett som är säkert!

Förr klädde jag alltid granen kvällen före julafton. Men numera är jag oftast ute i god tid. Jag måste ju hushålla med mina krafter för att orka med själva julen, så det gäller att planera och utföra julbestyren i små portioner.

Jag har inte alls fått så mycket gjort till den här julen som jag fick förra julen. I år finns det inte ens en krans på vår dörr. Men J och jag har i alla fall bakat hårt tunnbröd. Och jag har bakat pepparkakor på en halv sats. Jag trodde att det skulle räcka eftersom vi bara är två här i huset numera. Men den satsen är så gott som borta redan (de där pepparkakorna är nämligen jädrans goda om jag får säga det själv). Jag tror det ligger tre pepparkaksgummor kvar i burken. Alla tekakorna som vi ska ha till skinkan är bakade och chokladtryfflarna rullade. Och det var i princip allt! Men det lär nog bli jul i alla fall.

Jag tror vi blir fjorton stycken som firar jul här hos J och mig i år. Så för tillfället sitter jag och skriver listor över vad som ska göras till julbordet och när, så jag inte missar något. Jag ska lägga in sillar, för sånt tycker jag är roligt, göra laxrullar, koka och griljera skinka, göra ugnsomelett med salamistuvning, potatisgratäng, chokladkräm/pudding, koka risgrynsgröt och mycket mer. Mitt i allt detta är jag så himmelens trött och hjärndöd, men jag hoppas hjärnan trillar på plats igen före jul! Annars kommer det att bli rörigt här!


Julgröt i mikron

28 december 2009

Usch så fort det går! Jag tycker inte jag hann blinka förrän julen var över!

Vi har ätit så otroligt mycket god mat! Men godast av allt var nog ändå julgröten! Jag älskar julgröt!

Jag lagar alltid gröten i mikron, då slipper jag fastbränd gröt i grytan. Och jag slipper att röra och passa. Jag har köpt en alldeles perfekt ugnsglasskål med lock för detta ändamål. Jag tror det var på Konsum.

Risgrynsgröt i mikron (4 p):

2 dl risgryn, 4 dl vatten, ½ tsk salt och en klick smör. Sätt mikron på 5 minuter och effekt 850. Sänk sedan till 350 och koka ytterligare 5 minuter.

Blanda i 6 dl mjölk, 2 msk socker och en kanelstång. Koka upp på 850 i 5 minuter, sänk till 350 och låt koka cirka 30-35 minuter. Blanda gärna i en skvätt grädde och lite vaniljsocker.

Sen är det bara att äta, med mjölk, socker och kanel!


Tomten fick värmeslag!

26 december 2009

Oj vad jag har skrattat i jul tack vare min hemgjorda karl i naturlig storlek!

Mellansonen har vi skrämt flera gånger med Karln. Sonen bor ju här i närheten och tittar in titt som tätt. En av gångerna sprang sonen ner på J:s kontor och då hade vi satt Karln vid skrivbordet med en hammare i näven. Och sonen hoppade förstås högt av förskräckelse!

När de andra två sönerna var på ingång, den ene från Stockholm och den andre från Alingsås, satte vi Karln på toaletten. Det första de vill göra när de har åkt långt är väl att gå på toaletten, tänkte vi. Och mycket riktigt. Yngste sonen kom hem först och han ryckte till så jag hoppade högt av förtjusning, när han öppnade badrumsdörren. Äldste sonen blev aningen mer förskräckt och jag blev då förstås aningen ännu mer förtjust.

Vi höll nästan på att få barn på hallgolvet också tack vare Karln. E, som är höggravid, gick förbi dörren till vardagsrummet (där vi då hade placerat Karln) och blev så rädd så hon höll på att ”få en hjärtinfarkt”. Hennes redan födde son, knappt två år gammal, skrämde vi också slag på (men det blev jag inte glad för).

På julafton satte jag en tomtemask på Karln. Han satt då fortfarande kvar i vardagsrummet. Men så plötsligt, under julaftonsfirandet, satt han i soffan i hallen! Pappa gick förbi honom utan att reagera. Men så kom lilla nioåriga yrhättan och mina brorsdöttrar och ställde sig och tittade undrande på honom.

Och då! Ve och Fasa! Reste sig Karln upp och började med uppsträckta armar att gå emot dem.

Yrhättan skrek så blodet isade sig i ådrorna på oss. Hon rusade tjutande av skräck ut i köket.

 Men ännu snabbare ut i köket var 23-åriga brorsdottern E! Vi hann inte ens blinka innan hon var förbi allihop och stod upptryckt i bortre delen av köket, i trygghet bakom sin storasyster.

Jag skrattade så jag fick ont i

magmusklerna! För det var naturligtvis J, som hade bytt kläder med Karln.

Så småningom fick Karln tillbaka sina kläder och blev sittande, som den hösäck han är, i soffan i hallen.

Vi var så många denna julafton, så om en och annan av människorna i vårt hus försvann, så märkte vi andra inte det. Och en av oss måste ha försvunnit, förmodligen för att köpa en tidning eller något sådant. För plötsligt kom Tomten! Den ”riktiga” Tomten alltså och inte Karln, för han satt kvar i soffan i hallen!

Yrhättan valsade uppspelt kring Tomten och hjälpte till att dela ut paketen. Allt medan Tomten klagande upprepade:

– Oj, oj, oj… oj, oj, oj!

Först skrattade vi åt hans klagolåt och hans haka som hela tiden ville trilla av. Men till slut började vi ana att det nog inte var något skämt. Han såg  allt mer eländig ut!  Och jag började fasa för att han skulle falla ihop död där på golvet vid julgranen.

Då grep yngsta brorsdottern in! I rasande fart delade hon ut julklappar åt höger och vänster. Och Tomten kunde smita!

Han hade fått värmeslag där bakom masken och ylletröjan!

Och det konstigaste av allt var att J, när jag fick syn på honom i vardagsrummet lite senare, också verkade som om han hade fått värmeslag! Hans hår låg i blöta testar runt huvudet, han flämtade tungt och han såg helt slutkörd ut! 

Undrar vad det berodde på?!?


Julgubben har fått ansikte

16 december 2009

Nu har Karln fått ansikte! Jag köpte en mask och drog över huvudet på honom. Så har han J:s gamla tröja på sig. Nu fattas bara ett par byxor i passande storlek.

Jag försökte dra på honom ett par gamla töjbara träningsbyxor efter yngste sonen. Men de var alldeles för små för Karln. Han har nämligen enormt vältränade (läs; tjocka) lår!

Att dra på honom sonens byxor var ett jobbigt äventyr. Jag slet så svetten lackade på mig… först för att få upp byxorna och sen, när jag insåg att det inte gick, för att få dem av honom. Vi hölls nere på J:s kontor i källaren, Karln och jag, när vi kämpade med byxorna. Till slut blev jag så arg så jag skrek och kastade ner Karln från stolen och in under J:s skrivbord. När J kom ner i källaren var det bara Karlns fötter som stack fram bakom skrivbordet. J hoppade förskräckt till.

– Åh, det såg ut som det låg en döing där! Vad har ni haft för er på golvet Karln och du?

Nu har J åkt bort ett par dagar. När jag klagade på att jag inte ville vara ensam i huset sa han:

– Du kan väl ta upp Karln och lägga honom i min säng. Ni är ju redan vana vid varandra, så som ni har hållit på nere i källaren!

Men jag tror inte jag vill ha Karln i sängen! Jag skulle förmodligen få skrämselhicka varenda gång jag vaknade till och såg honom.


Mormors syltkakor

14 december 2009

Ibland kan gamla familjetraditioner bli för jobbiga, så man lägger dem på hyllan.

Så var det med syltkakorna!

Till varje jul när jag var liten, bakade mamma syltkakor. Samma kakor hade mormor bakat varje jul när mamma växte upp. När jag fick barn bakade även jag syltkakor till jul. Men när livet blev för stressigt runt mig, med barn, arbete, hus och hem, gav jag upp syltkaksbakandet.

Mamma har dock fortsatt baka dessa kakor varje år, ända tills för ett par år sedan. Numera varken orkar eller klarar hon av att baka.

Förra julen bad hon mig baka syltkakor åt henne. Men jag hade inte tid och ork. Bara tanken på allt pill med syltkakorna fick mig att dra öronen åt mig.

I år har hon bett mig igen. Hon längtar efter mormors syltkakor. Så nu har jag bakat dem åt henne.

De är lite svårkavlade. Men jättegoda!

Och de är så fulla av minnen!

Min bror och jag hade ett speciellt sätt att äta dem på. Vi knaprade i oss kakan försiktigt så bara mittenpricken med sylt blev kvar. Den åt vi sist, för den var godast. Precis på samma sätt åt mamma och hennes syskon kakorna. Och likadant åt mina barn kakorna när de var små.

Här kommer nu min mormors recept för den som inte räds lite extra pill och besvär:

Syltkakor

250 gram smör, 200 gram socker, 1 ägg, 100 gram sötmandel, 375 gram vetemjöl, hallonsylt.

Rör smöret med sockret. Arbeta in ägg, skållad mald mandel och mjöl. Sätt degen kallt en stund. Kavla ut ganska tunt och ta ut runda kakor med mått. Ta ut små rundlar med en fingerborg och tryck fast som en liten skål mitt i kakan. Ha i en liten klick sylt i den lilla skålen (en väldigt liten klick, annars rinner sylten ut över hela kakan när den gräddas).

Grädda i medelmåttig (175-200 grader) ugnsvärme, 8-10 minuter.


Chokladtryfflar

11 december 2009

En jul utan chokladtryfflar… nä det går inte! Knäcken kan jag glömma och ischokladen också, men inte tryfflarna. De måste jag bara ha, chokladgris som jag är.

Receptet till de här tryfflarna har jag nog haft sedan 1980-talet. Jag tror det kommer ur Ica-kuriren.

Man måste gilla mörk choklad och lite starkare varor för att tycka om dem. Men gör man det så är de helt fantastiska.

Chokladtryfflar

4, 5 dl florsocker, 3,5 dl kakao, 75 gr smör, 1 dl vispgrädde, 1/4 dl konjak, 200-250 gr mörk blockchoklad.

Blanda florsocker, kakao och mjukt smör. Tillsätt grädde och konjak. Vispa tills det blir en smidig smet. Ställ kallt i någon timma. Rulla sedan till bollar. Det blir cirka 50 bollar. Ställ dem kallt igen. Smält blockchokladen och rulla bollarna i chokladen med hjälp av två gafflar. Lägg dem på bakplåtspapper på en plåt. Ställ plåten kallt.

Sen är det bara att lägga tryfflarna i en burk och låta den stå svalt, t ex i undre delen av kylskåpet.