Du ska få min gamla potta när jag dör

Nu får jag verkligen sjunga igång mig på mornarna för att inte deppa ihop totalt.

Ryggen värker, knäna värker och tröttheten ligger som ett mörkt täcke över mig och har gjort ett bra tag. Jag har fullt sjå att klara minsta lilla.

Men så i morse, när jag stod i duschen och humöret var i botten, kom jag på; blir man inte glad av att sjunga? Så jag började gnola och till slut skrålade jag av mina lungors kraft: DU SKA FÅ MIN GAMLA POTTA NÄR JAG DÖR, DU SKA FÅ MIN GAMLA POTTA NÄR JAG DÖR, FÖR DÄR UPPE HOS MARIA FÅR MAN PISSA I DET FRIA, DU SKA FÅ MIN GAMLA POTTA NÄR JAG DÖR.

Och genast kändes allting lite lättare.

Det är sant det där att livet blir som man tänker! Visst kan man  ha ont. Visst kan allt vara eländigt. Men allting blir ännu värre när man tänker i svarta nedåtgående spiraler också. Så idag försöker jag tänka på allt som är bra… min nya dammsugare som suger upp näsdroppsflaskor, J:s strumpor och ALLT damm på den här sidan universum… M som har ROLIGT i London och så väl behöver det… bandet som går inne hos J med handikappsimmaren Anders Olsson som har det bra mycket värre kroppsligen än vad jag har… att det faktiskt är rätt kul att spela wordfeud… och när den svarta spiralen tar tag i mig igen, ja då sjunger jag om pottor, kortlekar och gamla kärringar samtidigt som jag stoppar i mig ett par Alvedon.