Svenska folket är inte fuskare

07 oktober 2010

Jag är fortfarande chockad över valresultatet!

Inte över Sverigedemokraternas framgång. Det tror jag bara är en missnöjesyttring. De har inte stor chans att ställa till med något.

Det jag är chockad över är att så många valde alliansen… igen… efter fyra år där fattiga, sjuka, gamla och svaga iskallt har jagats och slagits på.

Varför?

För inte handlar det väl bara om att Fredrik Reinfeldt ser trevlig ut och pratar med pondus?

Visst, han har ett fint leende och fina ögon. Han är säkert en trevlig sällskapsmänniska. Men det är inte det, som det handlar om. Utan om politik, om vad vi vill ha för samhälle och vilken människosyn vi ska ha, inte om vem som är ledare för partiet!

En ledare kan avgå, som miljöpartiets språkrör t. ex. ska göra till sommaren. Men politiken kvarstår.

Man ska alltså inte rösta efter ett förtroendeingivande leende och en lugn röst. Och man måste tänka längre än till sin egen situation också. För att få ett bra samhällsklimat måste vi alla ha det bra, inte bara du! Om många far illa, kommer du också att drabbas av det på ett eller annat sätt.

Något som också förvånar mig är att folk går på det här med siffrorna! Men kan de inte räkna och kan de inte vända på siffror?

Ta det här med pensionärerna t. ex. Det sägs att var tionde pensionär är en rik pensionär! Därför ska inte pensionärer gynnas. Men det betyder alltså att tio procent av pensionärerna är rika. Och det i sin tur betyder att 90 PROCENT INTE ÄR RIKA!

Ska alltså 90 procent av pensionärerna lida för att tio procent av pensionärerna är rika?

Och så har vi det här med bidragsfusket. Den faktiska siffran för medvetet bidragsfusk ligger på 2 procent! Räknar man med det som anses ha skett av misstag och därför inte kan räknas som fusk blir siffran 4 procent. Om vi då räknar den högre siffran, det vill säga 4 procent, så fuskar alltså inte 96 procent av Sveriges befolkning! 96 procent av Sveriges befolkning fuskar inte! (Fast egentligen är det ju 98 procent som inte fuskar).

Vi är alltså ett väldigt ärligt folk! Ändå ska 96 procent av Sveriges befolkning straffas för att dessa få fuskar eller gör misstag! Är det vettigt?

Att vi vanliga människor inte kan vända på siffror och avslöja faktiska förhållanden må ju vara hänt. Men att inte heller nyhetsmedierna kan det, är rätt allvarligt! De hjälper därmed till att sprida en lögnaktig bild av att svenskarna är ett fuskande folk.


Jag blir så trött…

25 februari 2010

Nu är jag arg igen! Inte så där rosenrasande, högljutt skrikande arg! Bara trött och uppgivet arg!

Där står de på foton i tidningarna, dessa kostymförsedda, slipsklädda män och säger att det orangea kuvertet är en väckarklocka för människorna i Sverige. En väckarklocka som ska få dem att förstå att de bara kommer att få 50 procent av sin lön i pension och att de måste spara!

Spara! Till pensionen! Ja, men det är det väl bara de där kostymklädda, slipsförsedda och några till som kan göra!

Sverige är fullt av människor som inte kan spara till pensionen! Människor som har dåliga löner, är sjuka eller arbetslösa. Människor som lever på marginalerna redan och vars månatliga inkomster går åt till att bara överleva!

Jag blir så trött!

Värst trött blir jag på alla dessa som inte ser att detta problem finns och inte fattar hur det är att leva på låga inkomster, att det faktiskt är svårt och en ständig kamp, att man får avstå viktiga saker som hela skor, tandläkarbesök, uttag av viktiga mediciner och så vidare. Och att det då är stört omöjligt att spara överhuvudtaget!

Ibland undrar jag om vi är på väg tillbaka till 1800-talets samhällsstruktur… den som vi jobbade oss bort ifrån för att alla skulle få det bra, för att alla skulle få värdiga liv och inte behöva fara illa och tigga andra om hjälp!


Weltschmerz och Uppdrag Granskning

14 januari 2010

Någon gång per år, när jag är väldigt trött och sliten, brukar jag drabbas av Weltschmerz. Då lider jag med alla människor som är utsatta, gråter, har ont och far illa. Det gör jag visserligen alltid. Men när Weltschmerzen sätter in då gör det verkligen ont i hela mig. Så ont så jag nästan inte orkar bära det!

Igår såg jag Uppdrag Granskning på teven om de nya sjukskrivningsreglerna och om kvinnan som begick självmord på grund av sin utsatthet. Och då började jag undra om det bara är jag i hela vårt långa land som drabbas av den här återkommande åkomman! Den ena högt uppsatta människan efter den andra inom regering, försäkringskassa, näringslivsorganisationer och så vidare, stod där i bild och försvarade reglerna och det de ställer till med bland sjuka och arbetslösa människor. Vart har medmänskligheten och empatin tagit vägen? Den måste ju ha försvunnit totalt eftersom dessa människor inte ens skäms!

Vårt samhälle har blivit så skrämmande kallt!

Var det så här vi ville ha det? Är vi hjärntvättade och lurade?

Skrattar de åt oss nu, politikerna?

Läste dessutom i tidningen att Sophie Stenbeck, dotter till stenrike och avlidne Jan Stenbeck, älskar att ägna sig åt välgörenhet. Bara ordet välgörenhet får mig att må illa! Dessa rika människor som ägnar sig åt välgörenhet… gör de det för sin egen skull eller för andras? Hur tror de det känns att vara i behov av välgörenhet, att vara tvungen att lita till andra människors välvilja?

Välgörenhet skulle inte behövas om de resurser som finns här på jorden fördelades så att alla hade tillgång till det de behöver.


En tall i tiden…

26 oktober 2009

IMG_2801

Den här tallen är en riktig överlevare. År efter år kämpar den på. Hängande i luften hakar den sig fast vid den lilla biten fast mark den har, för att klara sig. En mindre envis tall skulle så klart ha släppt taget och givit upp, rasat ner och dött.

Den passar verkligen in i vår tid.

Det är precis så vi svenskar förväntas klamra oss kvar i livet, fast vi inte längre har någon fast mark under fötterna. Sjukförsäkring, a-kassa, socialhjälp, pensioner – allt det där som ska ta emot oss när livet plötsligt och oväntat blir svårt – är inte ens värda namnet längre. 

Folkhemmet finns inte mer! Det är slut! Det är över!

Solidariteten med varandra är borta! Inget ”en för alla, alla för en” finns kvar längre. Du förväntas klara dig själv eller gå under.

Det är pengarna som styr! Det är de som har pengarna som styr! Problemet med det är att ”den som är stenrik, oftast blir stenhård”. 

Det i sin tur leder till att alla som blir sjuka eller arbetslösa tvingas klamra sig fast vid livet hängande över avgrunden, fyllda av förtvivlan, oro och hopplöshet. Precis som den lilla tallen! Kämpande för livets nödtorft!


Fy skäms!

04 juni 2009

IMG_3086Nu är morsan i mig arg igen!

Jag såg på TV om den mycket svårt parkinsonsjuke mannen, som på order av Migrationsverket skickades till Nigeria och fick utstå ett oerhört lidande, med försämring till följd, under en 25 timmar lång resa, där Nigeria vägrade ta emot honom.

– Det var ingen som brydde sig om jag levde eller dog! sa den svårt skakande mannen efteråt.

Det kan man ju tänka sig själv, hur det skulle kännas. Hur utlämnad och rädd man skulle känna sig.  Alla människor är ju rädda om sitt liv! Alla människor har känslor och de känslorna är precis likadana som de vi alla har, varifrån i världen vi än kommer.

Till Migrationsverkets tjänstemän och politiker vill jag, som en sträng morsa, säga: Fy Skäms! Var inte såna paragrafryttare! Tänk med förståndet! Det finns faktiskt utrymme för det i lagen. Inse att ni har med människor av kött och blod att göra och försök att hitta medkänslan i er! Behandla människor så som ni själva vill bli behandlade!

Och de orden gäller alla våra tjänstemän och politiker i stat, kommuner och landsting! Skärpning! Leta fram medkänslan i er igen och behandla alla som ni själva vill bli behandlade! Annars kan ni baske mig inte förvänta er att bli reko behandlade själva!


Hur man får hatet att växa i samhället…

29 maj 2009

… ja, det är inte alls svårt. Låt klassklyftorna växa och neka alla som behöver hjälp. Då får du fram förtvivlan och desperation och därigenom hat, kriminalitet, och fuskare.

 Du betalar skatt år efter år. Du tror att du betalar för att du och alla människor ska få hjälp om det blir svårt i livet. Så plötsligt blir det svårt i livet, du blir sjuk och får ekonomiska bekymmer och du behöver hjälp. Socialen ställer inte upp – inte förrän du i princip är uteliggare. Försäkringskassan vägrar dig sjukpenning. Du hamnar hos kronofogden och får en strypsnara som är ännu värre om halsen. Du har inte råd med busskort, läkare, tandläkare, mediciner, telefon osv. Du har verkligen hamnat i ”utanförskap” och ingen hjälp finns att få. Du som har slitit så i livet, betalat så mycket skatt, arbetat och knogat! Plötsligt är du inte värd någonting. Du tvingas tigga och be. Du tvingas ner på knä. Du tappar självkänslan av alla nej och allt tiggande. För att klara dig tvingas du försöka få in pengar på annat sätt – svarta pengar, stulna pengar, fiffel och båg… 

Om du någonsin kommer på fötter igen – hur stor är viljan då att betala skatt? Hur stor är lojaliteten mot samhället?  Noll skulle jag vilja säga! Samhället har ju svikit! Varför skulle du vara med och betala till ett system som gjort allt för att knäcka dig? Du har lärt dig den hårda vägen att de skatter du betalar inte är till för dig. Om du råkar illa ut, måste du klara dig själv.

Att ha ett socialt fungerande skyddsnät kostar. Men vad kostar det i slutändan att inte ha det? Vad får vi för samhälle om vi inte har det?


Svensk Maffia

18 januari 2009

Nu har jag läst ut boken ”Svensk Maffia” av Lasse Wierup och Matti Larsson. Den var hemsk!  img_2150

Nu menar jag inte att det var en dålig bok. Det var en alldeles förträfflig bok. Den var mycket informativ och den fick mig att se världen ur ett helt annat perspektiv. Mycket av det jag läst i ofullständiga notiser och korta artiklar i tidningarna fick sin förklaring. Sin hemska förklaring, måste jag väl tillägga. Dessutom gav den en djupare bakomliggande historik till alla dessa kriminella dåd.

Det som var hemskt för min del var att jag tror jag förlorade det sista av min blåögda naivitet. Under hela hösten har jag, förutom om den vanliga kriminaliteten, läst om fina direktörer och deras mångmiljonlöner och enorma bonusar i krisdrabbade företag. Jag har läst om deras oförmåga att inse det omoraliska i det de håller på med.

Sen kom då denna boken i min hand!

Och plötsligt blev det svårt att tro att det överhuvudtaget fortfarande finns någon moral, ärlighet och godhet kvar i vår värld. För tillfället går jag omkring och tittar misstänksamt på varenda människa jag möter; Har du rent mjöl i påsen? Har du skadat någon annan idag? Kliver du över lik för att få det du vill?

Som ringar på vatten – sånt är ju faktiskt livet! Allt vi gör och säger (även något så litet som ett leende eller en ond blick) påverkar långt mer än vad vi kan ana. Det där leendet eller den onda blicken går rakt in i den person som det riktas mot och påverkar hans möte med nästa person, som i sin tur… och så vidare. Var blicken ond, så kan det sluta med att någon till slut får stryk. Om inte annat så slutar det i alla fall med en obehaglig och irriterad stämning. 

Genom vårt agerande så väljer vi ju faktist hur vi vill att världen ska vara. Och om den där ondskan får övertaget och ohämmat sprider sig vidare… oj, oj, oj… vad ska det då bli? Jag vill inte tänka på det.

Det är tur att jag är så enormt glömsk! Jag har snart glömt att jag har förlorat min naivitet, så jag går förmodligen snart runt med min otroliga blåögdhet igen. Och hur det går med ondskan får vi väl se!