Snart är det bröllop!

Ligger på rygg i soffan och funderar på bröllopstal! Äldste sonen ska gifta sig om två veckor… och talet är inte klart! Vi har en deal J och jag. Jag skriver talet och han håller det! Om han inte har ändrat sig. Men jag vet inte vad jag ska skriva. Jag har kollat runt på nätet och så långt har jag fattat att jag ska vända mig till sonen och säga det jag vill säga till honom – och där står det bara still i min hjärna… vad är det jag vill säga då som jag inte redan har sagt… jag älskar honom… han är vår glädje i livet tillsammans med sina bröder… vi är jätteglada att han funnit sin kärlek och nu stadgar sig… Och så ska det vara roligt och snitsigt skrivet också… Hjälp! säger jag bara!

Jag har aaaaaldrig svårt att skriva. Orden flyter ur mig jämt och ständigt. Varför blev detta så svårt? Varför har det helt plötsligt bara låst sig?

Jag ser fram emot bröllopet som bara den. Det ska bli så roligt! Och mysigt! Sonen och hans fästmö har varit här hos oss med jämna mellanrum under hela våren och lagat mat, planerat och grejat inför bröllopet och festen som ska hållas på hembygdsgården här på orten. Det blir buffé, massor av gäster, en rejäl bröllopstårta och dans fram till småtimmarna.

Jag är klappad och klar… om man säger så… klänning, bolero och stay up-strumpor inköpta, klackskorna ingådda, sängarna bäddade för inkommande gäster norrifrån. Det är bara det där jädrans talet kvar!