En tall i tiden…

Den här tallen är en riktig överlevare. År efter år kämpar den på. Hängande i luften hakar den sig fast vid den lilla biten fast mark den har, för att klara sig. En mindre envis tall skulle så klart ha släppt taget och givit upp, rasat ner och dött.

Den passar verkligen in i vår tid.

Det är precis så vi svenskar förväntas klamra oss kvar i livet, fast vi inte längre har någon fast mark under fötterna. Sjukförsäkring, a-kassa, socialhjälp, pensioner – allt det där som ska ta emot oss när livet plötsligt och oväntat blir svårt – är inte ens värda namnet längre. 

Folkhemmet finns inte mer! Det är slut! Det är över!

Solidariteten med varandra är borta! Inget ”en för alla, alla för en” finns kvar längre. Du förväntas klara dig själv eller gå under.

Det är pengarna som styr! Det är de som har pengarna som styr! Problemet med det är att ”den som är stenrik, oftast blir stenhård”. 

Det i sin tur leder till att alla som blir sjuka eller arbetslösa tvingas klamra sig fast vid livet hängande över avgrunden, fyllda av förtvivlan, oro och hopplöshet. Precis som den lilla tallen! Kämpande för livets nödtorft!

Fy skäms!

Nu är morsan i mig arg igen!

Jag såg på TV om den mycket svårt parkinsonsjuke mannen, som på order av Migrationsverket skickades till Nigeria och fick utstå ett oerhört lidande, med försämring till följd, under en 25 timmar lång resa, där Nigeria vägrade ta emot honom.

– Det var ingen som brydde sig om jag levde eller dog! sa den svårt skakande mannen efteråt.

Det kan man ju tänka sig själv, hur det skulle kännas. Hur utlämnad och rädd man skulle känna sig.  Alla människor är ju rädda om sitt liv! Alla människor har känslor och de känslorna är precis likadana som de vi alla har, varifrån i världen vi än kommer.

Till Migrationsverkets tjänstemän och politiker vill jag, som en sträng morsa, säga: Fy Skäms! Var inte såna paragrafryttare! Tänk med förståndet! Det finns faktiskt utrymme för det i lagen. Inse att ni har med människor av kött och blod att göra och försök att hitta medkänslan i er! Behandla människor så som ni själva vill bli behandlade!

Och de orden gäller alla våra tjänstemän och politiker i stat, kommuner och landsting! Skärpning! Leta fram medkänslan i er igen och behandla alla som ni själva vill bli behandlade! Annars kan ni baske mig inte förvänta er att bli reko behandlade själva!

Hur man får hatet att växa i samhället…

… ja, det är inte alls svårt. Låt klassklyftorna växa och neka alla som behöver hjälp. Då får du fram förtvivlan och desperation och därigenom hat, kriminalitet, och fuskare.

 Du betalar skatt år efter år. Du tror att du betalar för att du och alla människor ska få hjälp om det blir svårt i livet. Så plötsligt blir det svårt i livet, du blir sjuk och får ekonomiska bekymmer och du behöver hjälp. Socialen ställer inte upp – inte förrän du i princip är uteliggare. Försäkringskassan vägrar dig sjukpenning. Du hamnar hos kronofogden och får en strypsnara som är ännu värre om halsen. Du har inte råd med busskort, läkare, tandläkare, mediciner, telefon osv. Du har verkligen hamnat i ”utanförskap” och ingen hjälp finns att få. Du som har slitit så i livet, betalat så mycket skatt, arbetat och knogat! Plötsligt är du inte värd någonting. Du tvingas tigga och be. Du tvingas ner på knä. Du tappar självkänslan av alla nej och allt tiggande. För att klara dig tvingas du försöka få in pengar på annat sätt – svarta pengar, stulna pengar, fiffel och båg… 

Om du någonsin kommer på fötter igen – hur stor är viljan då att betala skatt? Hur stor är lojaliteten mot samhället?  Noll skulle jag vilja säga! Samhället har ju svikit! Varför skulle du vara med och betala till ett system som gjort allt för att knäcka dig? Du har lärt dig den hårda vägen att de skatter du betalar inte är till för dig. Om du råkar illa ut, måste du klara dig själv.

Att ha ett socialt fungerande skyddsnät kostar. Men vad kostar det i slutändan att inte ha det? Vad får vi för samhälle om vi inte har det?

Välfärdens kärna = stenhård egoism!

Jag har länge gått och funderat på vad regeringen menar med ”välfärdens kärna”.

För mig är det solklart att det handlar om att vi alla ska ha det bra. Men vissa uttalanden har fått mig att tro att här ligger det en räv begravd. Det kanske inte är så att alla ska ha det bra, utan bara vissa.

Idag googlade jag därför på orden. Och jag måste säga att det fick mig att skratta. Jag är nog inte så dum som jag trodde. Jag såg att jag precis som många andra har fattat att regeringen leker med ord och hjärntvättar oss med olika mantran. Med dessa ordval och mantran vilseleder de oss på ett mycket uträknat sätt.

Reinfeldt har ju själv sagt att ”jag säger inte allt”. Med ordvalen går det att få oss att tro vissa saker, utan att säga allt. Vi blir helt enkelt grundlurade.

Till välfärdens kärna hör bland annat inte socialbidrag, arbetslösa, sjuka och pensionärer. Till välfärdens kärna hör att göra de rika rikare och de fattiga fattigare. Dit hör att ta makten över massorna genom att urholka arbetsrättslagar och att indirekt tvinga kommunerna att sälja ut alla våra gemensamt ägda kommunala bolag, till privata aktörer med egna vinstintressen. Och allt detta har vi väl ändå sett nog av?! Eller ska vi behöva börja bocka och buga med mössan i handen igen för patron och för allmosor?

Är det inte istället dags att vi börjar inse att vi är beroende av varandra allihop? Att vi hänger ihop. Är det inte dags att plocka fram begrepp som empati och medmänsklighet igen? Och slopa begrepp som ”skyll dig själv” och ”var och en har ansvar för sig själv”. De flesta av oss råkar faktiskt illa ut någon gång under livet och behöver empati, medmänsklighet och hjälp.

I ett samhälle där folk far illa och folk är iskalla mot varandra ökar kriminaliteten. Vill vi det?

Under googlandet om ”välfärdens kärna” hittade jag bland annat den här kärnjämförelsen:

”I ett äpple finns som bekant både ett skyddande skal, rejält med nyttig frukt och så den lilla hårda fruktkärnan. Medborgaren torde därför fundera över hur mycket av skalet, köttet som (M) tänker kassera för att nå den hårda kärnan”.

Att jämföra mantrat ”välfärdens kärna” med ett äpple och dess stenhårda inre del, tycker jag är genialiskt.

Allt från den texten kan du läsa här: http://nerprun.blogspot.com/2009/04/valfardens-lilla-och-harda-karna.html

Jävlar Anamma!

Idag är jag arg på allting!

Jag är arg för att yngste sonen i Lerum inte får någon bostad. Det är politikernas fel! De ser ju inte till så det byggs hyreslägenheter! Trots det tvingar de ut arbetslösa i Sverige, bort från hem, släkt och vänner som kan hjälpa dem. Man måste söka jobb i hela landet och ta det man får (vilket ju är helt rätt). Men politikerna måste inte se till så de får någonstans att bo när de väl har fått ett jobb. Och det är ju upp åt väggarna tokigt! De som tvingas ut måste ju också få bo! Eller strävar vi efter att få en ny ung generation med hemlösa, utan drogproblem. Fast efter ett tag lär de väl få drogproblem, för att lugna nerver och sluta frysa! Jävlar anamma!

Jag är arg för att jag aldrig får pengarna att räcka till! Det kvittar hur jag vänder och vrider på pengarna så räcker de inte månaden ut! Och jag som behöver en buffert på banken! Tänk om tvättmaskinen går sönder! Eller om sonen måste flytta hem!  Jävlar anamma!

Och så tror politikerna att man kan klara sig på 380 kronor om dan när man blir arbetslös och inte har a-kassa!  Ja, jävlar anamma!

Jag är arg för att myndighetsåldern är för låg! Det vet väl varenda vettig människa att en 18-årig yngling inte har fått vuxenhjärnan än! Myndig är väl detsamma som vuxen. Då ska man alltså kunna bete sig och agera som en vuxen. En 18-årig yngling är inte vuxen i sitt tänkande och handlande, alltså borde han inte vara myndig. Det har vi ju hur många bevis som helst för i det här landet. Om vi läser tidningarna så ser vi det, om vi nu inte ser det i verkligheten runt omkring oss där vi står och går. En 18-årig yngling är full av testosteron. Stora doser testosteron dränker förnuft! Det är med tonåren som med mjölktänder. Mjölktänder försvinner och medan man väntar på vuxentänder, så går man tandlös. Barnhjärnan försvinner och medan man väntar på vuxenhjärnan går man relativt hjärnlös! Det hör till naturens gång. En tonåring uppfostrar man inte, den skyddar man från sig själv tills vuxenhjärnan har kommit på plats. Hur ska man kunna skydda en myndig tonåring från sig själv? Man har ju ingen talan, eftersom han är myndig! Han får bland annat ta lån i banken (gud bevare mig!) till idiotiska saker utan att man kan stoppa det. Han kan hitta på vilka idiotiska saker som helst och man har ingen makt att rädda honom från sina idiotier! Jag har då aldrig sett en grabb få den riktiga vuxenhjärnan före 23 års ålder! Men jag är ändå human – jag tycker vi höjer myndighetsåldern till 21 år! Ja, jävlar anamma!

Jag är arg för att vi verkar ha mer skjutvapen i det här landet, där det är förbjudet, än i USA, där det är tillåtet! Det gör mig så förbannad att vi inte får slut på ihjälskjutandet nere i Malmö och Göteborg . Det gör mig så förbannad att kriminella ska få härja runt och trakassera och stjäla från vanliga skötsamma människor som arbetar i sitt anletes svett för att få ihop till det de behöver. Jävlar anamma! Vad sysslar polis och politiker med?

Jag är så förbannad för att folkhemmet har tagits ifrån oss! Där hade vi ju det alla bra. Det var ett solidariskt samhälle! I ett samhälle där alla har det bra på ett grundläggande plan, finns ju inte heller behov av att ge sig på varandra, att stjäla och råna varandra osv. Men om jag har det illa, inte har så det räcker till livets nödtorft, måste kämpa och slåss för att ens få sjukpeng när jag är sjuk, så jag kan betala hyran, och då ser hur grannen vräker sig i bonuspengar, champagne och så många vrålåk så han inte hinner åka i dem… Ja, vad händer då? Han har allt det där han inte behöver, medan andra inte ens har det de behöver. Medan andra inte ens har råd att gå till tandläkaren eller skaffa sig glasögon. Fy f-n! Var finns de politiker som ser till de små?

Och så har jag ont i ryggen också! Ja, jävlar anamma!