Jag var INTE full…

… nej, det var jag inte, även om det såg så ut och jag till råga på allt befann mig på absolut fel ställe med denna pinsamma uppvisning!

Det är ju midsommarfirande på ingång… liksom… och då ska man ha lite starkvaror hemma. Öl till sillen och potäterna och lite Amarula med en klirrande isbit i att njuta av i den extrema sommarvärmen (som jag inte har sett skymten av än). Eftersom inte några sådana starkvaror fanns hemma så satte jag mig på cykeln och trampade iväg upp till systemet för att inköpa dylika törstsläckare. Tolv starköl och en Amarula ställde jag upp på bandet vid kassan, tittade kassörskan (som jag känner) i ögonen och sa:

– Nu ska jag hem och supa mig stupfull!

– Ha ha, det tror jag inte en sekund på! sa hon (som vet vilken vekling jag är).

Med två klirrande systempåsar klev jag ut till cykeln. Och det var där det började, det pinsamma!

Jag ställde kassarna i cykelkorgen och vände mig om för att låsa upp cykellåset. Kassarna var tunga och vips välte cykeln över mig. Jag fick tag i den och vände upp den igen men tappade balansen och föll på ändan – UTANFÖR SYSTEMET! Generat tittade jag mig omkring, och såg förstås undrande blickar riktas mot mig… är hon full eller?… hör vad det klirrar om henne!… usch vilken skamlig kärring, så här tidigt på förmiddagen…! Snabbt satte jag nyckeln i låset och vred om. Sen kastade jag mig upp på cykeln för att komma därifrån… men jag glömde fälla upp stödet! Det höll på att sluta i en smärre katastrof, med mig och starkvaror om vartannat på backen. Jag vinglade och for och det skrällde om flaskorna, men lyckades till slut få stopp på cykeleländet, hoppa av och fälla upp det förgrymmade stödet.

Allt det där skämmiga var naturligtvis mitt eget fel. Men nästa grej – DET VAR KOMMUNENS FEL! Där cyklar jag fridfullt på cykelbanan och försöker glömma min förskräckliga nesa, men för varje korsande utfart måste jag utför en liten kant och upp igen på nästa och JÖSSES vad det klirrade i flaskorna. Så skämmigt! Och eftersom jag redan varit utsatt för pinsamma blickar kändes ytterligare blickar och menande nickningar åt mitt håll bara såååååå…. jaa jag finner inte ord för det… jag kände mig verkligen som en svårt alkoholiserad människa! Och inte blev det bättre av att jag rodnade så jag såg kraftigt berusad ut i ansiktet!

Jag tycker, allvarligt talat, att kommunen borde göra något åt de där kanterna… göra dem mycket mjukare liksom… så det inte klirrar i flaskorna när man åker från systemet… man ska ju inte behöva skämmas för att man gynnar handeln på orten… Eller??? Fast å andra sidan tänker jag aaaaaldrig mer ta cykeln till systemet! Jag kanske rent av börjar bränna hemma istället… till jul och midsommar och så…!

En glad midsommar önskar jag er alla – med eller utan starkvaror i cykelkorgen!

Total förnedring

Han var i 70-årsåldern, långa ben och krulligt grått hår och han gick med stavar. Raska smidiga steg och kraftiga stavtag. Jag sprang i spåret. Ändå hann jag inte ikapp honom. När han vek in på 5-kilometerspåret fortsatte jag på 2,5:an.

 Jag sprang och han gick!

Hans spår var dubbelt så långt som mitt!

Ändå kom han bara en halv minut efter mig till parkeringen! Snacka om total förnedring!

När jag stod där på parkeringen och stretchade och smygkikade surt på honom när han försvann in i skidstugan fick jag verkligen tala förstånd med mig själv. ”Snälla du”, sa jag. ”Du är ju inte här för att tävla med någon, allra minst med en långbent 70-åring. Fast han den där andra då, han som bara hade liiiite längre ben än mig? Han GICK ju också, UTAN stavar, och jag hann inte ikapp honom heller. Men hallå! Inte här för att tävla och titta på andra var det ju! Du är ju bara här för ditt eget hjärtas skull. Så det ska få jobba lite och må bra! Du är här för att du själv ska få lite bättre kondition och ork”.

Men jösses vad svårt det är att låta bli att tävla! Är gubben där nästa gång då jädrar ska jag om honom om jag så ska spränga den där bultande klumpen jag har i kroppen… jag vill INTE  bli förnedrad en gång till… ja hrmm… om det nu inte går att komma ifatt gubbskrället så ska jag i alla fall ifatt han som bara har liiite längre ben än mig! Kôsta va dä kôsta vill!