Blablabla…

Han sitter i sin mammas knä och tittar på mig när jag pratar i telefonen med hans farmor. Hans ögon är fixerade vid min mun. Sen plötsligt börjar hans mun att röra sig… inga ljud kommer ur honom… men ändå ser jag klart och tydligt att han säger blablabla! När jag tystnar och lyssnar på hans farmor (min mor) stannar hans läppar också. När jag börjar prata igen rör de sig igen… blablabla!

Så där håller vi på… och jag kan inte hjälpa att jag börjar fundera… vad tänker han egentligen om mig… blablablafaster?!?!? Skräckhäxan blablablafaster!!!!

Han är så otroligt lik min bror när han var bebis, denna fem månader gamla baby. Tjocka lår, stadig kropp, nyfiken och glad och vill aldrig sova! Det enda som skiljer är att min bror var ljus (och det är han än), lille A är mörk med bruna rådjursögon.

Det är söndag och vi har en gammaldags släktmiddag, så som man hade förr. Jag har gjort lasagne och en grönsallad på sallad, tomater, ärtskidor, tranbär och apelsin. Till efterrätt chokladkräm efter min mormors recept. Lille A sitter i J:s knä och får smaka på chokladkrämen och då blir det fart minsann. Han blir som tokig. Vägrar släppa skeden, suger och suger på den och skriker när det inte går tillräckligt fort att få ny kräm på skeden. Han har chokladkräm i hela ansiktet och på båda händerna. Detta skulle min mormor se! Jag tror hon skulle bli glad! Alla hennes barnbarn älskade hennes chokladkräm och nu är även ett av barnbarnsbarnen lika tokig i den!

Här kommer receptet ifall någon vill testa:

Mormor Annas chokladkräm

1 liter mjölk, 3 rågade matskedar vetemjöl, 3 matskedar strösocker, 1 tsk vaniljsocker, 3 matskedar kakao, 3 äggulor.

Koka upp det mesta av mjölken. Blanda de övriga ingredienserna till en redning och häll i den uppkokta mjölken. Låt sjuda en stund under ständig omrörning, så det inte fastnar i botten. Låt kallna och ät med mjölk som vanlig kräm eller med vispad grädde.

En tuffing

Vår yngste son är en riktig tuffing!

Någon som har försökt att hålla för näsan och andas genom munnen i ett smalt sugrör? Efter tre dygn med en sån andning blir man rätt mör… faktiskt! Till och med yngste sonen blev det – mör alltså. Han tog sig till och med för att ringa sjukvårdsupplysningen… fast det satt långt inne! Där fick han beskedet att genast ringa 112 och få en ambulans. Så det gjorde han! I sin enfald trodde han – och förmodligen sjukvårdsupplysningen också – att då kommer det genast en ambulans. Men det gjorde det inte! De vägrade nämligen att skicka någon!

– Vi skickar inte ambulans för en förkylning!

Att han hade astma, inte kunde andas, hade skyhög feber och inte tog sig ur sängen spelade ingen roll. Så där föll ännu en trygghetsfaktor i livet. Även om du håller på att dö så är det inte ens säkert att ambulansen kommer!

Det var bara att fortsätta andas genom sugröret! Men till slut fick den slagne hjälten nog!

I min vildaste fantasi kan jag inte ens föreställa mig hur han lyckades ta sig till vårdcentralen för egen maskin, så sjuk som han var! Men är man envis så är man! Sin far upp i dagen! ”Kroppen ska inte få ta överhanden!”

Vårdcentralens hjälp var dock inget att ha. Den var han för sjuk för! Istället blev det lite senare en nattlig tur till akuten. Då var jag med. Jag hade satt mig i bilen och åkt de tjugotre milen ner till honom för att hjälpa så gott jag nu kunde. På akuten fick han adrenalin… och då äntligen försvann sugröret för en stund! Dessutom fick han ytterligare medikamenter på recept.

Jag säger bara det; Influensa är inte att leka med!

Man behöver vara stor och stark för att klara av att vara sjuk och ynklig. Och det är han, yngste sonen… stor och stark… en riktig viking! Jag beundrar honom för hans envishet, kampvilja och förmåga att ta hand om sig själv.

– Måste man så måste man, säger han.

Men jag hade nog lagt mig ner och dött jag!

Ingen plats för chokladkoppen

Den här tiden på året är INTE rolig för J. Köket och matrummet fylls sakta men säkert med sålådor, sticklingar och småkrukor. Det börjar med en sålåda med Flitiga Lisor och Basilika och några krukor med sticklingar av Mårbackapelargoner nu i mars. I maj trillar han över krukor var han än går… det är Astrar i mängder, Lejongap, Petunior, Hänglobelior, Rosmarin, Citrontimjan… Det finns inte ens plats för honom att sätta ner sin chokladkopp på mornarna. Och att slå upp tidningen i köksregionerna är bara inte att tänka på!

Idag skiner solen här för första gången på evigheter och det är varmgrader! Genast satte jag mig i bilen och körde till Kalenius. Där har de fått mängder av sticklingar. Några Millinon Bells blev det och en hängfuchsia. Men innan jag är klar med dem så har de förökat sig betydligt. För så fort de växer till sig lite tar jag fler sticklingar av dem och stoppar i krukor. Och medan jag pysslar med växterna drömmer jag om hur fint det ska bli här till sommaren. Glasverandan ska jag fylla med rosa Mårbackapelargoner. Trappan till glasverandan och den gamla risiga solstolen under äppelträdet ska förses med mängder av rosa och röda Flitiga Lisor. Altanen ska fyllas av amplar och krukor. Och jag ska nöjd gå omkring och njuta av allt detta… inbillar jag mig… men… hmm… om jag inte minns fel brukar jag fram i juli någon gång vara innerligt trött på allt vattnandet och rent av ångra allt det där planterandet! Men det är då det!