Med bilen fullastad av tacopaj, sallad, tomater, gurka, matbröd, ost, smör, dricka, bullar, sockerkaka, chokladbollar, hallongrottor, makalösakakor, prinsesstårta och presenter drog jag, J och svärmor till yngste sonen och hans sambo i Alingsås igår.
Vi har inte sett dem på två månader, så det var härligt att få krama om dem och vistas i deras närhet i några timmar.
Men nu är vi hemma igen och idag har jag haft en stimulerande pratstund med Storhäxan L. Det satte verkligen igång lilla häxhjärnan – den där som sitter gömd mellan högra och vänstra hjärnhalvan och som på en del människor verkar tränga sig fram och växa sig allt större. På L är den jättestor! I höst ska hon operera ena foten och nu håller hon på och samlar material till en salva som läker ihop ben! Det ni!
Hon har lyckats få tag i en stor rot av Vallört, som även kallas benläka, just för att den är bra på att läka ihop ben. Nu funderar hon på i vilken form hon ska få den bäst verksam på benet i sin fot.
– Jag tror jag river den och blandar med olja eller något, säger hon.
Själv gjorde jag en alldeles exelent olja av bladen från denna ört för flera år sedan. Jag lät bladen ligga och dra i jungfruolja från oliver i hela 2 år! Detta skulle bli en mycket verksam olja just för att läka trasiga skelettdelar, men även för att läka och bota problematisk hy. Efter 2 år öppnade jag alltså denna burk med olja och Vallörtsblad. Och det är ett under att jag lever idag! För det luktade fan och hans mormor av sörjan i burken!
Om det verkligen hjälpte mot benbrott och hudproblem har jag inte en aaaaaaning om! Jag slängde alltihop på komposten! Inte kunde jag stryka det på kroppen, för då skulle jag nog ha blivit skiljd! För på den tiden hade J fortfarande luktsinnet kvar.
I höst ska vi ha en träff, där jag, Lillhäxan, lär Storhäxan L att röra ihop en salva som är bra mot munsår och som jag själv använder som cerat varje dag. Finns inget bättre cerat (faktiskt)! Det är bland annat lavendel i den salvan. Så jag lär aldrig få pesten så länge jag använder den!
Då, på den tiden som pesten härjade på vår jord, skonades handskmakarna från denna hemska och dödliga sjuka. Detta tack vare det mode som just då rådde, där handskarna skulle vara preparerade med lavendelolja. Dagarna i ända satt de och arbetade med denna olja, som visade sig ge ett mycket bra skydd mot pesten.
Så där ser man – man ska aldrig förringa mode!