Det kostar på att stå på topp

27 december 2008

img_1958Att duka fint, laga mat och ordna det trevligt för gäster är bland det roligaste jag vet. Och ett av de bästa tillfällena till det är ju julen.

Kvällen före julafton har vi alltid grötkväll hos oss. Då ska skinkan och jultekakorna avsmakas och till det ska det finnas risgrynsgröt, julmust och sockerdricka. Julmusten och sockerdrickan ska blandas – hälften var i glasen! För så har vi alltid gjort i min familj, de konstigheterna har jag vuxit upp med.

I år var vi åtta stycken vid grötkvällen. På julafton var vi tio stycken. Jag lagade mat i parti och minut med bistånd av J. och svärmor. Min egen mor var också med i köket, men hon har drabbats av demens och har det lite jobbigt med det praktiska. Emellanåt blir hon förtvivlad för det där med demensen. Men för det mesta tycker hon själv att hon är som hon alltid har varit.

Det gör ont i hjärtat att se hennes vilsenhet. På julafton satt hon med tom tallrik och påstod att hon inte hade fått någon sill.

– Jo, sa jag. Du har fått sill och du har ätit upp den.

Det visste jag med säkerhet, för det var jag som hade lagt upp maten på hennes tallrik.  Men hon framhärdade.

– Nej, jag har inte fått någon sill!

Till slut sa svärmor med lite bitskhet i rösten:

– Ja då undrar jag vad hon har ätit, för det fanns ju inget annat än sill!

img_1978

Jag hade lagt in egen sill – Thore Wretmans citronsill, stenbitsromsgravad sill och rödlökssill. Dessutom hade jag gjort en currysillsallad.

Jag plockade ihop en tallrik till åt min mor och fyllde på ytterligare ett glas snaps åt henne. Den förra snapsen hade hon glömt att hon hade druckit och trodde därför att hon ingen hade fått.

Den varma maten bestod av köttbullar, prinskorv, revbensspjäll, salamiomelett, Janssons frestelse och potatisgratäng. Och till dessert hade vi chokladkräm med grädde, Ris á la Malta med saftsås och kladdkaka.

Det var en fröjd att se familjen runt bordet njuta av maten. Äldste sonen har börjat äta sill och tyckte riktigt mycket om stenbitssillen. Det gjorde även mellansonen, men han har alltid tyckt om sill. Yngste sonen är det lite marigare med. Men han gillar i alla fall Alladinaskarna! Pappa tycker om allting. Hemma hos honom och mamma är det han som lagar maten nu för tiden och det blir mest ”mamma scans köttbullar”, så han är lite utsvulten på hemlagat. Trots det tror jag hans favorit på jul är mina hemgjorda chokladtryfflar.

Och så har vi då gammelfaster! Henne är det allra trevligast att studera vid matbordet. Hon njuter av varenda tugga! img_2001Man kan inte undgå att se det! Hon tar sig tid att verkligen smaka och hon nästan sluter ögonen av fröjd. Tacksammare middagsgäst kan man inte ha!

Det är det som gör slitet vid spisen meningsfullt!

Men det kostar också på, när förrådet av krafter är så litet som mitt. Annandagen var som ett töcken för mig. Jag orkade knappt klä mig. Idag har jag varit upp till affären, men hela världen lutar och känns ostadig.

Nu är det ryggläge som gäller, så jag klarar av nyår! För då ska jag duka igen! Men maten får gästerna laga själva! Då har de att göra halva natten och jag kan sitta i gungstolen och se på.

Annonser

Tomten är tidig i år…

22 december 2008

img_1950… hos oss kom han redan i morse!

Eftersom vi har kakelugn var det för trångt för honom att ta sig in den vägen, så han hängde ett paket på ytterdörren istället. Paketet var till mig! Jag är den enda som har varit snäll här i vårt hus.

Jag kunde inte hålla mig. Fram på eftermiddagen var jag tvungen att öppna det.

Det var en potatisskalare!

Jag misstänker starkt att det är ”Hjördis” som har skickat hit Tomten med den. Om det fanns en OS-gren i potatisskalning så skulle ”Hjördis” vara den självklara olympiska mästaren – varje år! Ingen skalar potatis så fort som hon. På en glöggfest nyligen skalade hon och jag potatis. Jag hade inte en chans att hänga med. Man hann knappt se potatisskalaren i hennes hand, så fort jobbade hon. När hon skalade tio potatisar, skalade jag en. Jag lovade att träna upp mig. Och se nu vad Tomten kom med!

Och vad lär vi oss av detta? Jo, lova aldrig någonting, för det kan sluta med att du måste skala potatis!

Tack Hjördis! Nästa gång vi skalar tillsammans ska du få en ordentlig match!

God Jul på er alltihop!


Julgransljus – en trasslig historia!

20 december 2008

img_1932Jag undrar vad det är för en idiot som har konstruerat mina julgransljus! Det är sladdar överallt. Det kvittar hur jag gör när jag plockar ur dem ur granen, det blir i alla fall ett enda stort trassel till nästa gång de ska upp igen.

Idag har jag suttit på golvet i en timma och dragit i sladdar och trätt ljus igenom knutar.

– Det där klarar du aldrig, sa J. Du vet väl att det finns nya att köpa i affären?

Ett tag var jag nästan på väg ner till affären. Men skam den som ger sig! Döda ting som julgransljus ska inte vinna över mig!

Nu sitter ljusen där de ska i granen. Och nu vet jag hur jag ska lösa det här problemet för evigt.  img_1940

Jag ska aldrig mer ta ur julgransljusen!

Jag ska ställa upp granen på vinden med ljusen i! 

J. har också pysslat idag. Han har putsat kopparskopan och kopparlocken som vi har på spiskupan. Han har aldrig putsat koppar förut och han gjorde  genast klart för mig att killar och tjejer gör saker på olika sätt.

– Och jag tänker göra det här på mitt sätt, sa han. Fast jag ska göra så där som tjejer brukar göra, två saker på en gång.

Det tyckte jag lät lovande. I min fantasi målade jag upp bilder på hur han putsade koppar med img_1939ena handen och skurade spiskupan med den andra. Men det var inte riktigt så han hade menat. Istället putsade han koppar med båda händerna samtidigt som han tittade på sport på teven – alltihop i soffan i vardagsrummet.

Det var allt julpyssel vi hann med idag innan vi hastade iväg till Färjestads julfest i Arenan.

Efter julbordet fick vi njuta av Peter Jöbacks julshow. Ja, det där kanske inte var riktigt sant.  Jag njöt och fylldes av julstämning. Men J. skruvade mest på sig och tyckte det var tråkigt.


Jag höjer mitt glas i en skål!

19 december 2008

img_0301– Jag har fått ett stipendium, sa han.

Och sedan nämnde han summan. Den var stor! Jag kände hur hjärtat hoppade till i bröstet och jag var tvungen att sätta mig ner. Så måste det kännas att vinna på lotto!

Idag har jag skålat i vitt vin för äldste sonen och hans stipendium. Vitt vin till Waight Watchers canneloni, vid min ensamma lunch!

Av ungdomarna runt omkring mig blir jag lycklig.

Igår fick vi besök av N och V, två av ungdomarna i vår närhet. De kom med en chokladkartong och önskade oss God Jul. Vi drack julmust och åt lussekatter. V ska börja arbeta på en färja. Där ska hon servera. N har rymt hit till Värmland från Flen. Han vill hellre bo här och köra traktor än gå i skolan i Flen.

Och vår lilla 8-åriga yrhätta hörde jag på skypen idag. Hon är i Chile med min bror och sin mamma. Hon var ledsen och grät. Hennes lilla ynkliga röst fick det att nypa i mitt hjärta. Fast jag vet ju att hon snart är glad igen. Humörsvängningarna kommer fort i den åldern. Ja, skål för det!


Vi lackar mot jul!

16 december 2008

Nu har jag satt J. i arbete igen!img_1901

Förr har han aldrig behövt göra något hemma. Men nu har jag fått för mig att han behöver vara delaktig. Det är bra för honom. Han ska inte behöva stå utanför något hemarbete. Så har jag inget hemarbete åt honom så hittar jag på ett. Igår fick han lacka julklappar!

Det har vi nog bara gjort en gång förut. Och det var för si så där hundra år sedan!

img_19121Det började valhänt. Lackstämplarna såg mycket underliga ut. Och emellanåt verkade elden vilja sprida sig och sluka både omslagspapper och innehåll. Men nu är ju J. en filosoferande och klurig människa, så han kom snart underfund med hur han skulle bära sig åt för att få vackra och brandsäkra stämplar.

Nu har vi alla paketen klara – lackade och fina! Förutom J:s. Det ska han få lacka ikväll!

 

img_1915Då kan han passa på att skaka och klämma på det också. Det kunde han inte göra julen för två år sedan. För då hade jag köpt en cementblandare åt honom och den var jättetung. Det var faktiskt en rent idiotisk historia. Jag fick bara ett infall. En cementblandare ska han ha! Jag satte mig direkt i bilen – en liten peugeot 206 – och körde in till stan och sprang in i affären som annonserade om dessa ting. Döm om min förvåning när jag fick se storleken på kartongen och upptäckte att den var så tung så jag inte kunde lyfta den.

Jag sprang ut igen och hämtade en kundvagn. Med uppbådande av alla mina krafter lyckades img_1920jag få ner kartongen i kundvagnen – eller snarare lyckades lägga den tvärs över kundvagnen. I snömodden kämpade jag mig ut till bilen med mitt ekipage.

Och då kom nästa problem.

Bagaget på peugeoten var för litet för en cementblandare!

Jag trodde ögonen skulle trilla ur sina hålor, så förvånad blev jag. 

Istället fick jag trycka in den skrymmande kartongen i framsätet. Det var med nöd och näppe jag lyckades stänga dörren.  När jag kom in i bilen upptäckte jag att paketet hade klämts fast stenhårt mot växelspaken och inte gick att rubba. Jag fick bara in en enda växel och det var ettan!

Två mil på ettan! Behöver jag säga mer?

Och sen till råga på allt blev karln sur på julaftonen när han fick sitt paket.

– En cementblandare? Det är ju som att få en spark i ändan, sa han. Ut och jobba bara! Du ska få en dammsugare nästa år du, så får vi se om du blir glad!


Jävlar Anamma!

12 december 2008

Idag är jag arg på allting!

Jag är arg för att yngste sonen i Lerum inte får någon bostad. Det är politikernas fel! De ser ju inte till så det byggs hyreslägenheter! Trots det tvingar de ut arbetslösa i Sverige, bort från hem, släkt och vänner som kan hjälpa dem. Man måste söka jobb i hela landet och ta det man får (vilket ju är helt rätt). Men politikerna måste inte se till så de får någonstans att bo när de väl har fått ett jobb. Och det är ju upp åt väggarna tokigt! De som tvingas ut måste ju också få bo! Eller strävar vi efter att få en ny ung generation med hemlösa, utan drogproblem. Fast efter ett tag lär de väl få drogproblem, för att lugna nerver och sluta frysa! Jävlar anamma!

Jag är arg för att jag aldrig får pengarna att räcka till! Det kvittar hur jag vänder och vrider på pengarna så räcker de inte månaden ut! Och jag som behöver en buffert på banken! Tänk om tvättmaskinen går sönder! Eller om sonen måste flytta hem!  Jävlar anamma!

Och så tror politikerna att man kan klara sig på 380 kronor om dan när man blir arbetslös och inte har a-kassa!  Ja, jävlar anamma!

Jag är arg för att myndighetsåldern är för låg! Det vet väl varenda vettig människa att en 18-årig yngling inte har fått vuxenhjärnan än! Myndig är väl detsamma som vuxen. Då ska man alltså kunna bete sig och agera som en vuxen. En 18-årig yngling är inte vuxen i sitt tänkande och handlande, alltså borde han inte vara myndig. Det har vi ju hur många bevis som helst för i det här landet. Om vi läser tidningarna så ser vi det, om vi nu inte ser det i verkligheten runt omkring oss där vi står och går. En 18-årig yngling är full av testosteron. Stora doser testosteron dränker förnuft! Det är med tonåren som med mjölktänder. Mjölktänder försvinner och medan man väntar på vuxentänder, så går man tandlös. Barnhjärnan försvinner och medan man väntar på vuxenhjärnan går man relativt hjärnlös! Det hör till naturens gång. En tonåring uppfostrar man inte, den skyddar man från sig själv tills vuxenhjärnan har kommit på plats. Hur ska man kunna skydda en myndig tonåring från sig själv? Man har ju ingen talan, eftersom han är myndig! Han får bland annat ta lån i banken (gud bevare mig!) till idiotiska saker utan att man kan stoppa det. Han kan hitta på vilka idiotiska saker som helst och man har ingen makt att rädda honom från sina idiotier! Jag har då aldrig sett en grabb få den riktiga vuxenhjärnan före 23 års ålder! Men jag är ändå human – jag tycker vi höjer myndighetsåldern till 21 år! Ja, jävlar anamma!

Jag är arg för att vi verkar ha mer skjutvapen i det här landet, där det är förbjudet, än i USA, där det är tillåtet! Det gör mig så förbannad att vi inte får slut på ihjälskjutandet nere i Malmö och Göteborg . Det gör mig så förbannad att kriminella ska få härja runt och trakassera och stjäla från vanliga skötsamma människor som arbetar i sitt anletes svett för att få ihop till det de behöver. Jävlar anamma! Vad sysslar polis och politiker med?

Jag är så förbannad för att folkhemmet har tagits ifrån oss! Där hade vi ju det alla bra. Det var ett solidariskt samhälle! I ett samhälle där alla har det bra på ett grundläggande plan, finns ju inte heller behov av att ge sig på varandra, att stjäla och råna varandra osv. Men om jag har det illa, inte har så det räcker till livets nödtorft, måste kämpa och slåss för att ens få sjukpeng när jag är sjuk, så jag kan betala hyran, och då ser hur grannen vräker sig i bonuspengar, champagne och så många vrålåk så han inte hinner åka i dem… Ja, vad händer då? Han har allt det där han inte behöver, medan andra inte ens har det de behöver. Medan andra inte ens har råd att gå till tandläkaren eller skaffa sig glasögon. Fy f-n! Var finns de politiker som ser till de små?

Och så har jag ont i ryggen också! Ja, jävlar anamma!


Egen pepparkaksdeg

08 december 2008

img_1885

Så här såg det ut i vår trädgård för ett par dagar sedan. Men nu regnar det och regnar och regnar… Det är så grått och trist ute så lusten att gå utanför dörren är obefintlig. Idag har jag istället ägnat mig åt att baka pepparkakor img_18951– hjärtan, gubbar, gummor, stjärnor, bockar och granar. De flesta med de gamla vanliga pepparkaksformarna, för yngste sonens skull. För några år sedan hittade jag urgamla pepparkaksformar på en antik- och samlarmässa – en gubbe och en gumma från ett sedan länge nedlagt bageri. Den julen använde jag de pepparkaksformarna. Något som fick yngste sonen att klaga högljutt.

– Varför ska du alltid göra om allting? Varför kan det inte få vara som det alltid har varit? Det ska inte vara dom här pepparkaksformarna. Det ska vara de gamla vanliga.

Så jag använder alltid de ”gamla vanliga” pepparkaksformarna. Men jag gör några pepparkakor varje år med den antika gubben och gumman. Jag tycker de är så härliga!

img_1892

Jag har aldrig förstått det där med att köpa pepparkaksdeg. Det är ju så lätt att göra själv och så blir det mycket godare.

Jag har gjort pepparkaksdeg efter samma recept sedan början av 1980-talet. Var jag fick receptet ifrån är jag inte riktigt säker på, men jag tror det var från Ica-kuriren.

Jag gör degen på kvällen så den får stå kallt till nästa dag. Hinner jag inte baka ut den då, så kan den faktiskt stå kallt i en vecka och vänta på baket. Nu hade degen stått sedan i fredags.

För den som vill, kommer här receptet:

Goda Pepparkakor

300 g smör, 1,5 dl sirap, 4 dl socker, 2 tsk malen kanel, 2 tsk malen ingefära, 2 tsk malda kryddnejlikor, 3 ägg, 2 tsk bikarbonat, cirka 1,3 liter vetemjöl.

Koka upp matfettet, sirapen, sockret och kryddorna. Låt blandningen svalna. Tillsätt äggen.

Blanda bikarbonatet med hälften av mjölet. Rör ner det väl i smeten. Tillsätt resten av mjölet i omgångar. Spara lite till utbakningen. Arbeta degen slät. Låt den ligga kallt ett par timmar eller över natten, innan den bakas ut. Lägg något över den så den inte torkar ut.

Kavla ut degen på lätt mjölat bakbord coh ta ut pepparkakor. Grädda små kakor i 175 grader 8-10 minuter och stora kakor i 150 grader 10-15 minuter.